Eva Braun – Kvinnan som älskade Hitler
Heike B Görtemaker
Norstedts
Översättning Johan Flemberg
Ingen har som Adolf Hitler fått personifiera ondskan under 1900-talet, trots bubblare som Josef Stalin, Mao Tse Tung och Pol Pot. Desto mer förvånande är det att tänka på Eva Braun, en som det oftast syntes vänligt leende och normalt alldaglig ung kvinna, och att hon verkligen skulle ha älskat detta monstrum. Hon har trots de tusentals böcker som kommit om Hitler varit ganska osynlig, hon borde ha intresserat historieforskarna en masse med den ställning i Führerns allra innersta krets som hon hade.
Frågor som om och i så fall hur hon påverkade Hitler, om vad hon visste om dessa fruktansvärda folkmord hennes älskade sysslade med och så vidare? Inte minst frågan; vem var hon, varför hade hon en så mystisk ställning hos det nazistiska Tysklands högste ledare – hon var ”bara” älskarinna till den näst sista dagen då hon och Hitler gifte sig i bunkern för att direkt dagen efter begå självmord. Hitler själv påpekade gång på gång att han bara var gift med det tyska folket och måste förbli det troget och kunde därför inte göra förhållandet officiellt. Men hur klarade hon det?
Tyska författaren Heike B Görtemaker har grävt djupt i arkiven och fått fram en trovärdig bild av en något naiv ung kvinna från en småborgerlig familj som faktiskt blev ordentligt förälskad i en av historiens värsta förbrytare. Hon verkar ha stått utanför det allra mesta av själva politiken och var aldrig med om något beslutsfattande. Mest verkar hennes roll ha varit att ge Hitler avkoppling med en smula normalitet till skillnad från de gigantiska skeendena.
Görtemaker skildrar scener från det mycket bisarra liv paret levde i ett Tyskland på krigsfot. De träffades oskyldigt 1929 då Eva Braun jobbade i den fotoaffär som hjälpte till med den nazistiska propagandans bilder. Vartefter utvecklades det hela men det blev långt ifrån någonsin en ordinär kärleksaffär. Ett bevis på hennes känslor är ändå att det var emot Hitlers uttryckliga order hon reste till det svårt sargade Berlin 1945 för att dö med honom.
Det är en viktig och mycket välskriven och ordentlig biografi som Heike B Görtemaker gjort. Främst förstås i porträttet av den så undanskymda Eva Braun, men även för att den ger en annorlunda sida av Adolf Hitler, som den tafatte älskaren som aldrig riktigt kommer till skott med sina känslor.
Aldrig mera krig
(To end all wars)
Adam Hochschild
Ordfront
Översättning Stefan Lindgren
Det är lätt att få för sig att krigseuforin i Europa inför Första världskriget var total. Bilderna från de entusiastiskt viftande folkmassorna som vinkar adjö till sina egna ”oövervinnerliga” trupper på väg till fronten i augusti 1914 - under ropen ”hemma innan löven faller” har etsat sig fast. Så var det förstås inte, motståndet mot allt krigshetsande fanns där förstås, inte minst hos ett antal modiga kvinnor som samtidigt kämpade för kvinnlig rösträtt och andra rättigheter.
Ibland kunde dessa båda ytterligheter mötas inom samma familj. General John French som ledde den första brittiska kontingenten som skeppades över till Frankrike hade länge och otåligt väntat på att kriget äntligen skulle bryta ut, då han skulle få chansen att med sträckt sabel anfalla den lede fienden. Hans syster däremot, Charlotte Despard, skulle bli fängslad fyra gånger om för sitt fredsarbete. De förblev ändå nära vänner, fram till den dag då han blev guvernör på Irland och hon sympatiserade med IRA.
Dessa och många fler möter i Adam Hochschilds (författare till bland annat Kung Leopolds vålnad) lättlästa och mycket välskrivna bok Aldrig mera krig, med undertiteln Lojalitet och motstånd 1914 till 1918. Här dyker mängder av intressanta personer och fakta upp, skrivet på en flytande prosa, fint översatt dessutom. Naturligtvis bjuder han på en del intressanta kontrafaktiska funderingar också: hade andra världskriget blivit av med en mildare Versaillesfred, vad hade hänt om Storbritannien inte gått med i kriget 1914?
En bok för långt fler än de som vanligtvis brukar vilja läsa historiska skildringar.
Karelska näset 1944 – Nordens öde avgörs
Johan & Jan-Christian Lupander
Norstedts
Det är lätt att glömma bort vad Finlands kamp mot Sovjet under Andra världskriget betydde även för oss i Sverige. Inte minst kom striderna på Karelska näset under Sovjets anfall 1944 att ha avgörande betydelse på de övriga Nordiska ländernas öde efter kriget. Hade inte Finland lyckats stoppa invasionen hade det sett helt annorlunda ut. Det är väl bara att rikta ett stort Tack till landet, även om det är lite sent.
De båda Lupandrarna skriver initierat och flyhänt om dessa ödesdigra månader och ger en insatt bild av alla turer, militära och politiska. Visst blir det en del skrivet om militära truppförflyttningar, vapengenomgångar och annat för den specialintresserade, vissa brukar betrakta sådant som nörderi, men det ger bara ytterligare tyngd åt framställningen.
En bok för alla som vill få perspektiv på vår del av världen under och efter kriget. Rekommenderas!