Komplicerad kraftmätning

Kommissarie Chen Cao vars kulturella ambitioner kolliderar med den råa verkligheten är en av huvudpersonerna i Qiu Xiaolongs kriminalroman En röd hjältinnas död. Som i många andra samtidstexter med kinesisk bakgrund är också här perspektivet dubbelt: ett mörkt förflutet och en ljusare framtid som inte bara är drömmar.Om man i brist på bättre sysselsättning vill roa sig med att efterforska en företeelses ursprung hamnar man — sägs det — sannolikt i Grekland. Det är ofta lika korttänkt geo­grafiskt som tidsmässigt och belyser sällsynt väl vårt omedvetna eurocentriska perspektiv. Kriminalgenren har inte sin upprinnelse i de tre berättelser om C ­Auguste Dupin som Edgar Allan Poe publicerade på 1840-talet, utan klokare är att vända sina blickar mer österut, mot Kina.@3a Text:På 1620-talet utgav Feng Menglong tre samlingar talspråksnoveller med detektiva inslag, men redan 1594 fanns volymen Hundra kriminalfall. Genrens popularitet växte och de anonymt utgivna tegelstensromanerna grupperades också gärna kring legendariska domare i det förflutna: Domare Dis rättsfall, Domare Baos rättsfall, Domare Pengs rättsfall och så vidare.Till denna anrika tradition fogar sig den Shanghaifödde Qiu ­Xiaolong med En röd hjältinnas död. Liket av en ung, möjligtvis våldtagen kinesisk mönsterarbeterska påträffas av en slump i ett av Shanghais kanalområden.Volymen är närmast att räkna till kategorin "polisprocedur-romaner" som nu fyller bästsäljarlistorna. Vem förövaren är blir inte så intressant, inte heller hur brottet begåtts (det är tämligen uppenbart), och varför det skett blir också tydligt så snart brottslingens identitet fastställts.Dessa kriminalromaner dröjer i första hand vid polisens mödosamma utredningsarbete, med dess bakslag, felaktiga sidospår, falska slutledningar och inspirerade hugskott. Det medför att breda miljöskildringar och psykologiskt inträngande personporträtt upptar stora delar av utrymmet. Panoramat vidgas och därmed sidantalet.Hos Qiu står ett polispar i cent­rum. Vid sidan av kommissarie Chen Cao uppträder kriminal­assistenten Yu Guangming. Den förre har fått en egen lägenhet och avancerat högre än många med fler tjänsteår bakom sig. Men det finns också mäktiga partimedlemmar som ser med oblida ögon på hans utbildning och är benägna att klassa honom som liberal.Chen har tagit examen i engelsk litteratur och översatt T S Eliots The waste land samt Ruth Rendell till kinesiska. Hans referensramar omfattar inte bara den inhemska poesin från Tang- och Songdynastierna samt den klassiska prosan, ur vilka källor han flitigt citerar, utan även namn som Yeats, John Donne och Derrida. I mångt och mycket är han en romantisk drömmare, vars kulturella ambitioner kolliderar med den råa verklighet han kommer i kontakt med i sin yrkesverksamhet.Yu är äldre men ändå i en underordnad ställning. Mot sin bitterhet och avsaknad av inflytande kan han dock sätta ett lyckligt familjeliv med son och den kärleksfulla hustrun Peiqin, vars högsta nöje är att vandra runt i den Storslagna utsiktens trädgård i Qingpu och peka ut miljöerna för scener ur den älskade 1760-talsromanen Drömmen i den röda paviljongen.Ett föreningsband mellan de två till det yttre så skilda karaktärerna är att kulturrevolutionens härjningar omintetgjorde flera av deras ungdoms drömmar. Den latenta spänningen mellan dem är skickligt fångad och tenderar ibland att dra bort intresset från kriminalintrigen.Försöken att få klarhet över vad som hänt försenas av att den mördades identitet till en början är svår att fastställa. Hon tycks varken ha haft vänner eller fiender. Förutom att vara en förebild att leva upp till, påpassad av tidningar och tv, var hon en skicklig yrkeskvinna. Men ett annat porträtt tar samtidigt form: en impopulär, inbunden granne, som ofta grät sig till sömns. Av allt att döma har hon levt ett dubbelliv, vars ena hälft bestått av dekadenta, dyrbara utsvävningar i elegansens och sexualitetens tecken.Undersökningen har tangerat känsliga ämnen och det blir allt tydligare att personer högt upp i maktapparaten känner sig hotade. Mordutredningen läggs ned samtidigt som Chen och Yu tilldelas nya uppdrag.Men som så många gånger förr i Kinas historia sker plötsliga för­änd­ringar till synes oförklarligt. Politiken och vad som är nyttigt för partiet styr utvecklingen. Kampen står mellan de äldre, hårdföra kadermedlemmarna och de av Deng Xiaoping befordrade unga "reformisterna". Den dom som slutligen avkunnas i rättsfallet innebär en seger för de senare. Chen känner sig som en bricka i ett spel som försiggår på ett högre plan i samhället. Han är befryndad såväl med mördaren som offret i en kompliceradkraftmätning mellan människans skuld och ansvar.Perspektivet i denna som i så många andra samtidstexter med kinesisk bakgrund är dubbelt. Å ena sidan ser de hatiskt eller sorgset tillbaka mot ett närliggande mörkt och ohyggligt förflutet. Å andra sidan riktas blicken framåt. Men det är inte längre fromma förhoppningar och kompensatoriska drömmar som får människorna att härda ut. Framtiden har redan tagit gripbar gestalt — om än i brottstycken — med fri marknad, propangas och datorer tack vare Dengs ekonomiska reformer. Till och med samhällskritiska kriminalromaner visar att så är fallet, och det känns betryggande.