Kortbiografier över Bellmans kvinnor

I och med att det förunnades den gränslöst lärde Bellmanforskaren Gunnar Hillbom att före sin död fullborda även registret till Bellmans skrifter är denna utgivning som — inletts av andra redan på 1920-talet — förd i hamn. Med registrets hjälp ordnar sig innehållet i de föregående 19 volymerna under läsarens ögon.Stort och brokigtDetta innehåll är stort och brokigt. Fredmans epistlar och Fredmans visor utgör den mind­re delen. Därtill kommer religiös diktning, ordensdiktning, dramatik och inte minst det som förr kallades "tillfällighetsdiktning" men som i dag mer adekvat benämns "tillfällesdiktning" — det rör sig ju inte om dikt som skrivits av en tillfällighet utan som skrivits till ett visst tillfälle. Volymerna med dessa Dikter till enskilda eller Dikter till kungahuset utgör ungefär en tredjedel av Bellmans skrifter och är generöst kommenterade med bl a personuppgifter. Den tidigare utgivaren Olof Byström var inte minst en genealogiskt intresserad. Man skulle kunna tala om ett dukat bord för den Bellmanintresserade.Edvard Matz är en sådan intresserad. Han bekänner att han haft nytta av de nämnda kommentarerna liksom av de generösa (men ibland inte helt tillförlitliga) kommentarerna i den s k Carlénupplagan som gavs ut på 1860-talet av maken till författaren Emilie Flygare-Carlén.Bemängd med klichéerEdvard Matz har alltså haft det förspänt och idén att presentera en del av de gestalter, denna gång kvinnor, som apo­stroferas i tillfällesdikten är det inget fel på i och för sig. Fast riktigt har författaren inte besinnat att även i Bellmans fall är denna diktning bemängd med klichéer och superlativer utan täckning — som det blir när någon skall hyllas, begravas eller hågkommas. Matz hugger således rejält i sten när han påstår att man i tillfällesdikten möter skalden "utan alla förklädnader".Därmed inte sagt att verserna skulle sakna intresse; Bellman skrev sådana både före, vid sidan av och efter epistel- och sångdiktningen. Tillfällesdiktningen löper parallellt med den stora diktningen och det gör även hans religiösa diktning vilken tilldragit sig allt större intresse under senare år. Bellman kunde många konster.Edvard Matz populariserar och det är inget ont i det. Men han missar vid några tillfällen. Om Bellmans ordensdiktning säger han helt riktigt att den är "ganska svårsmält och marig att ta till sig". Men borde inte just detta förhållande vara en utmaning för en popularisator? Och det finns vägledning att få i uppsatser av Lennart Breitholtz och Lars Lönnroth.Greppet i den föreliggande bok­en Carl Michael Bellman. Nymfer och friskt kalas är alltså att servera kortbiografier över några av de kvinnor som omgav Bellman och som figurerar i hans tillfällesdiktning. Som planeter lånar de sitt ljus av honom och hade väl med några undantag försvunnit ur historien om inte han hade varit. Mycket är välbekant — som notiserna om Ulla Winblad och Årstafrun.Högt och lågtFängslande i sin korthet och med sin blandning av högt och lågt är vad som sägs om Carolina Weltzin — dotter till en herrnhutisk och stridbar kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling. Hon är bekant som den person Bellman tillägnade Fredmans sång nr 32, den mästerliga Träd fram du nattens Gud. Men även som författare till Några rätter ur Anvisning til Tarfwelig Matredning (1804—1808) och Anvisning till Potäters Mångahanda Begagnan (1808).Om hennes och Bellmans relationer vet vi intet, men — som Matz konstaterar — "En djupdykning i privata arkiv skulle kanske ge resultat ? "Just det.