Kunnigt om språkets möjligheter

Intresset för språkfrågor har manifesterats i radioprogrammet Språket. Av de omkring 40 000 lyssnarfrågor som sänts in till programmet har nu de utmärkta redaktörerna Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp valt ut och kommenterat drygt 400.
De täcker ett brett spektrum av språkliga områden och användningsnivåer, t ex uttal, ordbildning, ordhistoria (hur hör konstig ihop med konst?), lånord (importord), modeord och nyord, regionala och sociala dialekter samt språksläktskap (till vilken språkgrupp hör rumänskan?).
Kommentarerna är kunskapsrikt förtroendeingivande, varsamt tillrättaläggande, sällan mästrande. Stillsamt påpekas att "det borde höra till allmänbildningen att känna till språkets grunder".

I ärlighetens namn måste Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, stundom medge att språkvetenskapen inte har något svar på lyssnarens fråga.
Någon gång slinter det i formuleringen som när det sägs att i engelskan "finns inte genus över huvud taget".
Boken spänner som sagt över vida fält, alltifrån gamla paradnummer som "han är större än du/dig" och bruket av sin/dess/deras till högaktuella ord som aktör, euro, logistik (tidigast i engelsk militär terminologi), mantra, nörd, utbränd och webb.
De två, provinsiellt förankrade, uttalen av kex diskuteras liksom pluralformer av substantiv, t.ex. evergreens och bokhandlar. Den i svenskan onödiga användningen av apostrof plus s i genitivkonstruktioner (Kalle's bar) tas däremot inte upp.
Formella varianter som doping/dopning, strax/straxt, timma/timme och husen/husena kommenteras liksom ordpar som prova/pröva, ensam/själv och jobb/arbete (ett utrotningshotat ord). Här kunde också ha påpekats den ökande användningen av tänka för tycka (vad tänker du om det?). Uttrycket "vi syns" för "vi ses" karaktäriseras som "från början en skämtsam omformulering".

Vad beträffar svenskans syntax har de flesta av oss lagt märke till den starkt ökande frekvensen av plural kongruens vid det pronominella man (man är övertygade). Men, lugnar oss författarna, det betyder inte "att den som böjer efter formen och alltid har singularform efter man ska sluta med det."
Användningen av prepositioner är ett kinkigt område. Heter det i Irland eller på Irland? Svar ges i boken. För en tid sedan läste jag i tidningen att Sir Alec Douglas-Home (engelsk premiärminister 1963-64) gick "på Eton och sedan på Oxford" (elliptiskt för universitetet i Oxford).
Boken är ett panorama över variationer och tendenser i dagens svenska. Endast några få smakprov har kunnat ges här. Den är dagsaktuell men ger också de historiska perspektiv som är nödvändiga för vår förståelse av hur vårt språk blivit vad det är.

Språk är möjligheter som vi språkbrukare använder eller avhänder oss och i ett levande språk är inbyggt variation och förändring, inom och utom anbefallna eller etablerade normer. Det är det som gör språk så spännande.
Och spännande är Lars-Gunnar Anderssons och Anna Lena Ringarps bok.

Kunnigt om språkets möjligheter

Det svenska folkets intresse för och omsorg om det svenska språket är betydande. Omsorgen tar sig ofta uttryck i mycket bestämda åsikter om vad som är "rätt" och "fel" i språkbruket.