Kyrka och stat under 1600-talet

Den aktiva utrikes- och krigspolitiken under 1600-talet ledde till att Sverige politiskt gick från att vara ett obetydligt land i Europas periferi till att bli den ledande Östersjöstaten. En effektiv statsmakt byggdes upp som kontrollerade hela riket meddess provinser i Baltikum och Nordtyskland. En stark nationell ekonomi utvecklade samhället inte bara materiellt utan även med litteratur, arkitektur och konst. Ideologiskt fanns en önskan att identifiera sig med en svunnen storhetstid. Tydligt kommer detta till uttryck i göticistiska idéer och inte minst hos den lärde Olof Rudbeck, som finner att det i havsdjupet sjunkna Atlantis skulle ha återuppstått i Gamla Uppsala. Han ville förena den svenska stormakten med en grekisk och en fornnordisk högkultur. Det gällde att på nytt finna det goda samhället och statsskicket.Intresset för historisk teoriIntresset för stormaktstiden har länge haft ett starkt genomslag i den historiska forskningen. Flera av Sveriges mest berömda historiker, som Erik Gustaf Geijer, Anders Fryxell, Harald Hjärne och Curt Weibull, har i några av sina bästa verk behandlat vad som hände under denna period. Under senare år har emellertid forskningen om stormaktstidens historia i Sverige ändrat karaktär.I hög grad hänger detta samman med historievetenskapens utveckling i stort. En viktig förändring är intresset för historisk teori som inneburit att hi-storikerna i högre grad diskuterat vad som är väsentligt att utforska i historien och hur sammanhang skall relateras till varandra och förklaras. Teoriintresset har också betytt en större öppenhet för att sätta in svenska förhållanden i ett internationellt sammanhang.Nyare forskning har också fäst stor vikt vid religionens betydelse för ett samhälles utveckling. Under hela 1600-talet fanns ett nära samspel mellan andlig och världslig myndighet i strävan mot gemensamma nationella mål. Det var den goda ordningen, den goda fostran och förmedlandet av överhetens bud på ett trovärdigt sätt som skulle bygga en nation. I denna byggenskap sågs religionsenheten som en nödvändig förutsättning av varje stat i Europa vid denna tid. Så också i Sverige. Kyrkohistoriskt är det därför relevant att kalla den här tiden för "enhetskyrkans tid".Enhetskyrkans tidEnhetskyrkans tid är just också titeln på band nummer fyra av verket Sveriges kyrkohistoria. Åtta band kommer tillsammans att täcka den svenska kyrkohistoriska utvecklingen från missionstid till tiden omkring år 2000. Den aktuella bokens huvudförfattare är Ingun Montgomery, professor i kyrkohistoria vid Teologiska fakulteten, Oslo universitet, och tidigare professor vid Uppsala universitet i samma ämne. Kompletterande fördjupningsartiklar har skrivits av forskare från olika områden.Enhetskyrkans tid behandlar perioden 1595—1705. Montgomery låter två händelser stå som ram för denna period, dels Uppsala universitets återupprättande, dels utgivandet av Karl XII:s bibel. I och med att universitetet öppnades på nytt kunde Sveriges vetenskap och teologi formas av landets egna lärde. Före reformationen hade kyrkan mera varit en stat i staten men efter reformationen hade den blivit en integrerad del av statsapparaten. Staten gjorde därför anspråk på att ha ansvaret också för "den rätta läran". Samlingen kunde bara vara en och religionen skulle vara det cement som befäste enheten både inåt och utåt i landet. Enhet var både ett realpolitiskt och ett ideologiskt ideal.Montgomery visar emellertid också hur kyrkolivet i det svenska riket trots allt var långt ifrån enhetligt. Stiften utformade egna kyrkliga bestämmelser och egna traditioner i fråga om gudstjänst, undervisning och sockenstyrelse. Mot slutet av seklet skedde emellertid en förändring. Det ansågs allt viktigare att kyrkolivet blev enhetligt över hela riket.Trolldom och häxeri Som resultat tillkom kyrkolagen 1686, katekesen 1689, kyrkohandboken 1693, psalmboken 1695 och Karl XII:s bibel 1703. År 1705 var denna bibel tryckt och Montgomery framhåller att med den dokumenterades enväldets anspråk på enhet. Ett syfte med bibelutgåvan var också att tillgodose behovet av svenska biblar i de erövrade områdena, så att de lättare kunde integreras i det svenska riket.Trolldom och häxeri är väl kända företeelser under 1600-talet. Fenomenet är emellertid inte nytt utan har existerat i alla tider. Trolldom betraktades allmänt som brott mot något av de tre första buden av tio Guds bud. Gamla testamentets bestämmelser om trolldom krävde entydigt dödsstraff. För 1600-talets människor som fick utstå så många krig och mycket nöd var det kanske inte så underligt att djävulen som den onda makten kunde upplevas som en högst påtaglig verklighet. Trollpackorna uppfattades stå i den ondes tjänst och utövade sina konster genom magi.Uppfattningen om det ondas påtaglighet fanns inte bara hos olärda människor. Till och med Jesper Svedberg, professorn och biskopen, har berättat hur han vid flera tillfällen såg djävulen uppenbara sig för honom och hur han blev fri först genom böner och åkallan av Kristus.En ny världsbildEtt av denna tids häftigaste angrepp mot enhetskyrkan orsakade den franske filosofen René Descartes som vistades vid drottning Kristinas hov 1649—1650. Han satte tvivlet i centrum för tankens möjligheter, och ett nytt naturvetenskapligt tänkande som också omfattade experimentell forskning. Montgomery kallar de strider Descartes orsakade de mest utdragna och häftiga intellektuella strider som ägt rum i Sverige. Tyvärr redogör Montgomery inte närmare för dessa strider. Det hade varit önskvärt med tanke på att de faktiskt rörde inget mindre än en ny världsbild som gjorde sig gällande under inflytande av Descartes och Newton. Naturen kom att uppfattas som lagbunden och utrymmet för Guds direkta ingripande mins-kade därigenom. Naturens funktion som Guds språkrör upphörde. Enhetskyrkans teologiska grund ifrågasattes.De många krigen under 1600-talet och värvningen av soldater att gå ut i strid involverade församlingsprästerna. Prästerna hade en svår roll i statens tjänst att förklara varför krig behövdes. Den allmänna uppfattningen var att krig var Guds straff eller prövning, för att pröva eller tukta folket. Man skilde mellan rättfärdiga, lagliga och olagliga krig och givetvis såg överheten till att Sveriges krig betraktades som lagliga. Gustav II Adolf ansåg sig tvungen att ingripa för att hjälpa trosbröderna liksom Karl X Gustavs anfallskrig mot Polen 1654 på samma sätt var nödvändigt.Dubbel lojalitetPrästerna hade en dubbel lojalitet som ibland kunde vara problematisk att visa, dels mot överheten, men också mot folket, som de var satta att vara herdar för. Över dessa båda lojaliteter stod den högre, den mot Gud. Det gällde att se vilken lojalitet som kunde förenas med lojaliteten mot Gud. Johannes Rudbeckius, den lärde matematikern och biskopen, framhöll skarpt att prästerna hade plikt att bestraffa överheten när det fanns anledning till det. Överheten var visserligen Guds representant men inte utan ansvar inför Gud.Att prästerna i Sverige vid denna tid inte generellt kan sägas ha gått i maktens ledband utan höll fast vid sin integritet framgår av Montgomerys framställning. En illustration till detta, som dock inte nämns i boken, är en intressant bevarad predikan om krigets villkor som hölls av Haquin Spegel, biskop och en av denna tids stora kyrkliga personligheter. Krigföring var för honom oförenligt med kristendomens budskap. Predikan hölls när skåns-ka kriget inleddes och åhördes av både kung och delar av rådet och generalstaben. Spegel påtalade vad som sker i krig när hela land ödeläggs, människor utarmas, kyrkor förstörs, kvinnor förnedras, oskyldiga människor slaktas liksom oskyldiga djur. Spegel förkastade kriget som möjlighet att lösa tvister och slutade med en bild: svärdet har två eggar men intet öga. Man undrar förstås hur det var möjligt för Spegel, som också var kungens hovpredikant, att kunna hålla en sådan kraftfull predikan utan att riskera att avsättas. Han förehöll ju kungen att han inte gjort vad han borde för att undvika krig. Uppenbart hade kungen en grundmurat förtroende för Spegel som fick fortsätta och som en tid senare dessutom gavs nya hedrande uppdrag genom kungens försorg.En undersökning av predikningar från 1600-talet visar att prästerna inte ensidigt såg som sin uppgift att hjälpa överheten att hålla folket i lydnad. I realiteten tycks det lägre prästerskapet ofta ha stått på sina församlingsbors sida. Prästerna var själva bönder, de delade böndernas villkor och de var också genom tiondet materiellt beroende av att bönderna klarade sig bra. Det finns många exempel på hur de tog parti för bönderna, och åtskilliga präster hjälpte till att föra deras sak i riksdagen.Stormaktstiden har länge haft en speciell dragningskraft på oss svenskar, en epok då vårt land mer än annars spelade en roll i Europa. Många böcker har skrivits om denna tid. De historiska sammanhangen har emellertid ofta återgetts i ensidiga beskrivningar utifrån maktens uppenbara manifestationer. I Ingun Montgomerys bok har förtjänstfullt också människors vardagliga arbete och de sociala sammanhangen fått utrymme och därmed har bilden av 1600-talets samhälle och kyrka både breddats och fått enny skärpa.