Lag och moralisk rätt

Varje epok i samtidshistorien skapar sig en berättelse genom vilken ondska kan kanaliseras och fri­göras — 1980-talet hade kommunismen, under 90-talet antog den globala terrorismen denna roll och i dag ja, vem kastas i elden så fort det börjat brinna? Trots sin betydelse för dagens demokratiska utveckling har USA hamnat i en underdogposition. Elfte september visade sig bara bli ett symtom på en ideologisk epidemi där roten till det globalt spetälska gärna hänförs tillbaks på väst med ett politiskt splittrat USA som dess centrum.I boken Undantagstillståndet av Giorgio Agamben beskrivs hur dekret om undantagstillstånd utfärdats under så skilda epoker som det antika Rom, Nazityskland och naturligtvis även i dagens USA. I just fallet Guantánamobasen har det genom förhalning, juridiska frivolter och envishet visat sig att få andra ämnen i samtiden är lika frestande att ösa ur i kritik av hela politikens röta.Giorgio Agamben är en av nu­tidens mest lästa politiska filosofer och för första gången kan han nu läsas på svenska. I Undantagstillståndet undersöks gränslandet mellan juridik och laglöshet, de exceptionella tillfällena i västerländsk historia där politisk makt gått från en lagstiftande funktion till en lagupplösning. Agamben leder oss in i en historisk betraktelse över hur lagen söker sina undantag och hamnar tidigt i parallella diskussioner om rätten till motstånd och i förlängningen i en dialektik mellan lagen och den moraliska rätten.Motståndet mot staten och lagen, visar Agamben, har en liknande paradoxal friktion i sin själva idé, nämligen det svåra i att besluta om en lag som tillåter sin egen överträdelse. Eller i själva verket såsom i den tyska för­bundsrepublikens författning, som stipulerar att "mot envar som för­söker upphäva denna ordning [den demokratiska författningen], har alla tyskar en rätt till motstånd och andra medel inte är möjliga".I en poetisk och polyglott essä växlar den väl inläste Agamben mellan epoker, språk och samhällsformer till den grad att filo­sofen Agamben understundom dikterar argumenten apodiktiskt snarare än att erbjuda läsaren en guide till den snåriga djungeln av latinska juridiktermer och tyska politiska språkspel.Trots detta formas en över­gripande och väl underbyggd bild fram av hur laglösheten i samtiden ekar i historiska påbud.Stor plats i boken får den tyske juristen och teoretikern, tillika Max Webers student, Carl Schmitt, för övrigt nazist i själ och hjärta. Dennes försök till att söka inför­liva undantagstillståndet med juridikens ordning speglar mycket av Agambens flört med samtida tillstånd.Schmitt argumenterar för suveränens exklusiva rättighet att ta lagen i egna händer, något som exemplifieras genom historiska referenser från bland annat Weimarrepubliken. I syfte att säk­ra statens och ordningens bestånd är detta intebara möjligt utan nödvändigt, argumenterar han.I sin skrift Die Diktatur sätter Schmitt likhetstecken mellan diktaturen och undantagstillståndet och visar således på hur dagens situation i USA, Irak eller Israel refererar till historiens mörkaste styren.Schmitt menar dock inte att undantagstillståndet implicerar anar­ki och kaos, utan att det i stället är en sorts ordning, men knappast längre en juridisk.Mot Schmitt ställer Agamben kulturfilosofen och marxisten Walter Benjamin, som i stället förfäktar tanken om att allt motstånd eller "revolutionärt" våld måste omfattas av "rätten" i metafysisk mening. Schmitt å sin sida menar att det inte kan existera ett "rent" våld eller motstånd, då det i undantagstillståndet "innesluts i rätten genom att uteslutas".Med Undantagstillståndet vidareutvecklar Agamben sitt pågående episka verk Homo sacer (Den heliga människan), där skriften ingår. Hans argument tar sin begynnelse i lagen eller "rätten" som från och med antiken definierat vad han kallar "naket liv" (bare life) samtidigt som det separerat ett "naket liv" från "politiskt liv" genom att understundom låta människor inkluderas eller exkluderas från politiken.Här bygger Agamben vidare på Michel Foucaults begrepp "biopolitik" som refererar till den moderna politikens institutionaliserande och kontrollerande av männi­skans kropp, genom statens disciplinering av sina medborgare. De politiska tänkarna Michael Hardt och Antonio Negri vars kanoniserade verk Imperiet utvecklar begreppet biopolitik ytterligare och ser lösningen på männi­skans institutionalisering i "multituden" — världens samlade nätverk av människor — som en motkraft mot det våldsamma Imperiet. Liksom Hardt och Negri söker Agamben i samtida och historiska fotspår för att se lösningen på kapitalismens och globaliseringens våldsamhet. Undantagstillståndet, utgiven av redaktionen bakom högintressanta Site Magazine, för detta samtal vidare genom dess aktualitet och historiska relevans.@6b Byline:Robert Stasinski@6b Byline andrarad:kultur@unt.se