Media skriver att författaren, med (mycket) mera, Leif GW Persson har börjat med oförtjänt upphaussade 5:2-dieten.
Lycka till, han ser ut att behöva allt han kan få i den vägen.
Hans huvudperson kriminalkommissarie Evert Bäckström skulle aldrig ge sig in i något så omständligt eller livsförnekande. Hans tillvaro bygger mycket på att han kan kryssa mellan krogarna, kvinnorna, mutorna och däremellan lösa ett och annat brott. I mycket känns han som den person som Leif GW skulle vilja vara.
Han är så förtjust i denne följeslagare att han låter honom sida upp och sida ned få leva det liv han älskar.
Hade någon/något tjänat på en diet så är det nya romanen Den sanna historien om Pinocchios näsa. Över 600 sidor är långt över vad denne förtjänar och vad Leffe förmår variera.
Det är riktigt roligt till att börja med att följa denne mutkolv som är så långt från politiskt korrekt man kan komma. Jag skrattar många gånger de 200 första sidorna.
Sedan upprepas mest mönstret, både i handling och stilistiskt. Mordet på en känd advokat kommer ganska i skymundan vartefter berättelsen fortskrider.
Romanen hade tjänat mycket på en bantning och en uppstramning i upplägget. Men ingen vågar väl säga emot Leif G W/Bäckström.
Läs hans utmärkta självbiografi Gustavs grabb i stället.