Latinoliv i humoristisk skildring

En av de stora relativt nya invandrargrupperna i USA är dominikanerna. De slits som alla så kallade latinos mellan det nya och det gamla landets kultur och språk, och de tillhör varken de mest eller de minst snabbassimilerade. Deras situation kan skildras på många olika sätt. Junot Diaz, som själv kom från Dominikanska republiken till New Jersey vid sex års ålder, väljer konsekvent att se på gruppen och dess brokiga levnadsöden med framför allt humor och sinne för poänger. I sin nya roman Oscar Waos korta förunderliga liv skildrar han en landsman som alla jämnåriga uppfattar som en nörd och en tönt. Det är en ovanligt underhållande bok om en läsintresserad, småningom gravt överviktig ung man som häftigt dras till alla välformade landsmaninnor, sällan vågar närma sig dem och till slut beställningsmördas av en svartsjuk skurk till polisman i ett sockerrörsfält på den karibiska ö han återvänt till.

DIAZ LYFTER EN problemfylld och ofta tragisk verklighet till högre, färgstarkare och roligare nivåer, utan att släppa kontakten med samma verklighet. Han driver med sin egen nations påstådda och kanske lite speciella sexfixering, där varje yngling med självaktning förväntas ha "klasar av brudar i hasorna". Oscar visar en del talanger som sjuåring men fastnar sedan i sitt intresse för dataspel, sin blyghet och sitt föga attraktiva yttre. Jargongen i denna bok är grov men hjärtlig och aldrig elak, och det finns åtskilligt av allvar och empati bakom skämten.
Framför allt excellerar Diaz i ett säreget och träffsäkert språk, där han blandar allmän slang med massor av spanska. Både stilistiskt och i sin syn på krockarna mellan de inhemska och "blattarna" påminner han starkt om vår egen tornedalske humorist Mikael Niemi (Populärmusik från Vittula). Översättaren har mycket väl lyckats fånga den hejiga och spontant kvicka tonen. Det kan givetvis diskuteras om det är klokt att behålla alla de spanska orden och fraserna, men även för den som tappar en del av innebörden ger det här greppet en obestridlig lokalfärg. Det låter ofta ungefär så här: "När en tönt som Oscar limmar på en brud som Jenni brukar han bli avvisad snabbare än tía Daisys hyrescheckar".

OSCAR SJÄLV ÄR förstås den person man identifierar sig med och håller tummarna för. Men också hans syster Lola och mamma Belicia porträtteras snitsigt och tankeväckande, liksom morfadern, den stillsamme läkaren som i likhet med tiotusentals andra knäcktes av den "mest diktatorianske" diktatorn någonsin, Trujillo. Förhållandena under hans härskartid i Dominikanska republiken var de brutalaste och mest makabra man kan tänka sig, och Diaz berör dem med lätt hand och bara antydd avsky. Men det blir lika effektivt som till exempel Vargas Llosas mer öppet kritiska historik.
Av Junot Diaz har förut bara noveller översatts. Den här romanen är utomordentligt välskriven och medryckande, och man kan bara hoppas att det kommer fler från denne Pulitzerbelönade universitetslärare i skrivkonst.

Latinoliv i humoristisk skildring

En alldeles egen stil, med slang, språkblandning och drastisk humor, kännetecknar Junot Diaz roman Oscar Waos korta förunderliga liv, tycker Tore Winqvist.