Lättköpt pusseldeckare
Katarina Wennstams debutroman Smuts har en obehaglig smak av fadd konstruktion, skriver Bitte Jansson.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Wennstam har som kriminalreporter gett ut två fackböcker: Flickan och skulden (Augustprisnominerad) och En riktig våldtäktsman. I den första fokuserade hon på de sociala mekanismer som skuldbelägger våldtäktsoffren.
Med Smuts ville Wennstam skapa en "spänningsroman" och samtidigt ligga så nära verkligheten som möjligt. Den verklighet hon har yrkesmässig kännedom om rymmer åtskilligt som inte alltid kan bevisas. Kanske har hon tänkt sig ett debattinlägg i romanform: hur står det till med rättsväsendets syn på kvinnlig sexualitet och integritet? Inte så bra, nej. Att spränga en bordell som lukrativt drivs med hjälp av avancerad trafficking är en sak. Sexköpslagen, som också kriminaliserar torskarna, är inte lika
intressant.
Den framgångsrike advokaten Jonas Wahl kommenterar självsäkert och vinnande en pågående rättegång om en bordellhärva för tv. Han är en man i karriären, som har allt. En skärpt och (naturligtvis) vacker hustru, också hon i karriären, välartade barn, det perfekta, svindyra och in i minsta detalj designade huset. De delar lika, och den unkna syn på kvinnor som ofrånkomligen slår emot en i den här typen av brottmål "förstår han sig inte på".
Det liv de byggt upp är arrangerat intill perfektionism. Och har kostat en del på det privata planet. Spontanitet, närhet och sinnlighet, till exempel. Hustrun känner det, men anar inte vidden av det.
Mannen kämpar med ett alltmer accelererande behov av porr på nätet och besöker med, som han själv tror, raffinerad diskretion, klubbar och bordeller. Han har blivit en sexköpare som leker med sin egen undergång och kan inte sluta. Hustrun har blivit modern - madonnan på en piedestal, oberörbar.
Förlossningar och blod, ammande och läckande bröst väcker dessutom från början hans äckel. Den fantastiske och likställde maken har ett mycket skevt förhållande till det kvinnliga med i bagaget.
Om jag förstått Wennstam rätt är det lite sensationellt att avslöja att sexköpare och våldtäktsmän finns bland de etablerade och välsituerade i samhället. Det är liksom lättare - i alla fall för medierna - att tänka sig en missbrukare från förorten, kanske av ?annat? etniskt ursprung. Vi vet att det lika gärna kan röra sig om ?normala? och välbeställda familjefäder.
Men spänningsroman? Tja, jag vet inte det. Snarare får man en känsla av pusseldeckare, ganska snopet och lite väl lättköpt. Bordellen Jonas Wahl ser i bild när han kommenterar är bara alltför välbekant, ända in till påslakanen. Och som grädde på moset ertappas domaren med brallorna på halv stång i en bil nånstans ute i bushen. Lyckligtvis har han haft den goda smaken att avlida på kuppen.
När upplösningen kommer och allt krackelerar blir man som läsare knappast förvånad.
Förutsägbarheten och övertydligheten borgar varken för spänning eller någon allvarligare social ambition. En obehaglig känsla av att just "det göttaste" spelar huvudrollen sprider sig däremot genom kroppen. Språket har en smak av fadd konstruktion.
Jag har svårt att se syftet med den här boken.
EN NY BOK
Katarina Wennstam
Smuts
(Albert Bonniers Förlag)
Katarina Wennstam
Smuts
(Albert Bonniers Förlag)