Linné och De Geer på Leufsta

Fjolårets Linnéjubileum avsatte en rad skrifter av olika karaktär. Så återutgav Stiftelsen Leufsta under Thomas Totties ledning de arton bevarade breven från Charles De Geer på Leufsta till Linné. Visserligen är breven publicerade förut, men Thore M Fries Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné är givetvis svårtillgänglig för andra än fackmännen; i denna utgåva är breven återgivna i facsimil efter Fries utgåva.

Varken Fries eller senare riksbibliotekarien E W Dahlgren lyckades däremot återfinna Linnés svarsbrev till De Geer. Vi får acceptera att De Geers vetenskapliga korrespondens är förlorad, men bara det faktum att han ingick i Linnés vetenskapliga kontaktnät gör honom naturligtvis intressant och utgör skäl nog att uppmärksamma honom. Dessutom upprepar De Geer i sina brev de frågor som Linné har ställt, varför man åtminstone får något slags uppfattning om innehållet i dennes brev.

Charles De Geer erhöll Leufsta redan som barn genom sin farbror Charles De Geer den äldres testamente. Den yngre De Geer hade återvänt till Holland som barn, men återvände efter några år för att övertaga vården över sina egendomar. Han var bara i tjugoårsåldern, men hade skaffat sig en gedigen utbildning och han upprättade kontakter med forskare som Olof Rudbeck d y, vars bibliotek han senare förvärvade. Trots sin ungdom och bristande erfarenhet visade han sig vara en god entreprenör, och under hans ledning genomgick Leufsta en snabb utveckling.

Charles De Geer var en samlare av både böcker, tidskrifter och musikalier, men inte minst naturalieföremål. Han intresserade sig särskilt för naturvetenskap och han invaldes i Vetenskapsakademien redan 1739, d v s under Akademiens första år. Invalet kan långt ifrån förklaras enbart som ett utslag av inställsamhet mot en av rikets mest förmögna personer (och därmed tänkbara donatorer); De Geer framstod tvärtom snart som Akademiens ledande insektsforskare. Vid tiden för invalet inleddes dessutom korrespondensen mellan De Geer och Linné, vilken sammanlagt spänner över trettiofem år (1740-75).

Både Charles De Geer och Leufsta har under de senaste 20 åren uppmärksammats genom böcker, skrifter och utställningar, inte minst genom den framlidne bibliotekarien Tomas Anfälts insatser. Det hindrar inte att Thomas Totties utgåva utgör en förtjänstfull och behändig sammanfattning av hans liv och verk. Skriften är dessutom rikt illustrerad.

I det sista brevet, avsänt den 9 mars 1775, uttrycker De Geer förhoppningen "att Herr Achiatern med tiden kunde upnå H Fontenelles ålder, Swea Rike och Wetenskaperne till största prydnad och nytta". Den förhoppningen infriades inte. Linné avled knappt tre år därefter, men brevsamlingen lever kvar och lämnar intressanta inblickar i den linneanska epokens brevkultur och vardagsvetenskap.