Visst går det för långt när man kritiklöst anammar utländska termer där vi har helt likvärdiga inhemska motsvarigheter, men ibland gäller det nya ting där vi saknar egna ord, till exempel inom datorvärlden. Innan man förfasar sig över den verbala importen bör man betänka att vårt modersmål på sin snart tusenåriga väg från fornsvenskan och framåt utsatts för mer omfattande infiltration, först från tyskan och på 1700-talet från franskan. Och före, jämsides med och efter dessa intränglingar har vi tagit till oss mängder med latinska glosor, vilket gäller alla västerländska kulturspråk. Cirka tio sådana ordelement ingår för övrigt i ovanstående del av denna recension.
En både lärorik och underhållande samling i svenska väl etablerade ”latinska ord” presenteras i en nyutkommen liten bok med just den titeln, författad av Karin Westin Tikkanen. Alfabetiskt uppställd från A till Ö och tryckt i behändigt fickformat kan den rekommenderas till exempel som ersättare för allt tvångsneurotiskt mobilsurfande på buss och tåg.
Ett exempel ur mängden, under bokstaven F: ”fönster”. Det kommer från latinets ”fenestra” och importerades via tyskans ”Fenster” under hansatiden, ”antagligen tillsammans med kunskapen om hur man tillverkar fönsterglas”. Ett tydligt fall där ett nytt ting behövde ett ord som inte fanns på mottagarspråket.
Författaren kunde fortsatt och kastat en blick genom fönstret in i ett rum och där fått syn på en tavla – latinets tabula – och en spegel – latinets speculum – och så vidare.
Direktimporten utan omvägen via tyska eller franska leddes naturligt nog av dem med akademisk bildning, under medeltiden ofta förvärvad under mångårig vistelse vid något europeiskt universitet. Westin Tikkanen ägnar detta ämne ett särskilt litet kapitel där hon redogör för termer som hör en Alma Mater till: dekan, examen, fakultet, promotion, rektor och student.
Ska man komma med någon invändning – och det hör ju den akademiska världen till – så gäller det formen för bokens motto hämtat från Horatius Ars poetica, vilket återges i tråkig prosaöversättning. Om författaren inte klarar av originalets hexameter kunde hon lånat Arvid Andréns version:
”Många utdöda ord väcks dock åter till liv, medan andra,
ofta använda nu försvinner om språkbruket vill det,
ty det är det som är lag och rättesnöre för talet.”