”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket” säger huvudpersonen Winston Churchill inte i Bengt Liljegrens biografi. Dennes insatser under andra världskriget kommer först i nästa del, inte minst alla hans berömda uttalanden.
För att travestera Churchill så kan man säga ”aldrig har en nation haft EN person att tacka för så mycket” om hans insatser under det kriget. Men vägen dit var lång, krokig och mödosam för denne energiske och ärelystne man. Det är den som Bengt Liljegren fokuserar på i denna första del av två.
Författaren satsar på historiens spektakulära karaktärer. Han har tidigare förtjänstfullt skrivit biografier om Karl XII, Alexander den store och Adolf Hitler samt som en släng till sitt musikaliska förflutna i bandet Garbochock med en bok om Pink Floyd.
Man kan lugnt säga att Bengt Liljegren älskar de kontroversiella figurerna i historien. Winston Leonard Spencer Churchill ligger bra till i den ligan. För oss som föddes en bit efter andra världskriget var han Hjälten, mannen som med en ständig cigarr i mungipan var lugnet självt och ståndaktigt höll emot när Nazi-Tyskland lade den ena biten efter den andra av Europa under sig. Snart var bara Storbritannien kvar. Många röster höjdes även på Churchills hemmaplan för att förhandla fram en fred med Hitler (denne var också för det). Men han vägrade. Vi kan tänka oss hur historien hade kunnat se ut om så blivit fallet.
Men det blir som sagt en senare historia för Bengt Liljegrens läsare. Han startar det grundliga jobbet med att skildra Churchills privilegierade men minst sagt besvärliga barndom med ett par självupptagna föräldrar som sällan brydde sig om honom och hans liv. I stället blev det hans nanny som kom att ta plats i hans hjärta. Den enda hjälp han i stort sett kom att ha av sina föräldrar, för framtiden, var de kontakter han fick med mammans älskare, som var många och inflytelserika.
Det var främst ärelystnaden som drev honom och en sällan skådad energi och talang för retorik. Man glömmer lätt att han var en framgångsrik författare och skribent. Tidvis tillhörde han de bäst betalda i England när han skrev om sina upplevelser på olika krigsskådeplatser och resor. Detta var ju långt före tv och internet.
Han fick också faktiskt Nobelpriset i litteratur, även om det kanske låg lite politik i det valet. Han var även en flitig konstnär och hade flera utställningar med sina tavlor.
Trots all rastlös energi och framåtanda var han tidvis djupt deprimerad, han mötte sin ”Black dog” som han kallade det.
Churchill kom alla hälsoprofeter på skam: med en kroppsfysionomi modell större och ett dagligt intag av ett gäng stora cigarrer samt en så gott som ständig berusning levde han ändå tills han var gott och väl över 90.
Sammantaget är det ett nog så fascinerande människoöde. Han var en person som kom att ha fingrar med i det mesta av de stora skeendena under det förra århundradet. Från misslyckandena i Första världskriget över triumfen i Andra och lägg till de ständigt pågående konflikterna i Mellersta östern, Afrika och på andra platser där beslut som han var med och fattade än i dag spelar en stor roll.
Liljegren är modig som vågar ge sig in på detta område: det finns mängder med litteratur om stadsmannen på engelska.
Liljegren berättar en aning jämntjockt. Han kunde ibland ha valt att fokusera mer och lägga tyngdpunkten på visa delar. Nu kan det ibland kännas som att allt är lika viktigt när det gäller Churchill.
Bengt Liljegren har ändå skrivit en viktig bok, med stark närvaro. Han har läst på ordentligt som den rika notapparaten och litteraturlistan visar. Boken är späckad med detaljer samtidigt som han tecknar en bred bild av denne mångfacetterade statsman. Möjligen lite torr på sina ställen men som helhet en lödig biografi om en av 1900-talets viktigaste politiker.
Jag ser fram emot del 2.