Luftskeppet lyckas hålla kursen

I mer än fyrtio böcker har Arto Paasilinna skrivit ungefär samma mustiga och finurliga skröna, om handlingskraftiga finska män med hjärtan av guld och vidlyftiga drömmar. Det gör han också i sin senaste till svenska översatta roman, Fabrikör Liljeroos luftskepp.
Boken handlar om den finske kommundirektören Hemmi Elstelä, som får sparken när han inte kan låta bli att kasta sig in i - och vinna - ett sprinterlopp på orten Vörå. Men han hittar snart ett nytt jobb som näringslivsombudsman. Det visar sig dock vara ett mer komplicerat uppdrag än han kunde ana, när ett finskt heavymetal-band stjäl ett luftskepp som används som reklamballong för den lokala tegelfabriken. Luftskeppet driver i väg österut, över Ryssland och de centralasiatiska republikerna, och kommer slutligen in på kinesiskt luftrum.

Hemmi Elstelä, som gjort sitt bästa för att undsätta de unga rockmusikerna, fruktar att de är för evigt förlorade. Men jakten på luftskeppet har gett honom en idé: med hjälp av tegelfabrikören Liljeroos skall han bygga ett nytt, som skall utrustas med ett fältsjukhus och skickas till jordbävningszoner.

Fabrikör Liljeroos luftskepp är, i likhet med det mesta Paasilinna skriver, en bok som sjuder av humor, vitalitet och gott humör. Det är en berättelse som ständigt drar iväg i olika riktningar och precis som luftskeppet hela tiden hotar att slita sig loss och driva i väg, men som på något sätt ändå lyckas hålla kursen. Paasilinna är utan tvekan en slipad historieberättare, och förefaller dessutom brinna för ämnet luftskepp. Ibland undrar man nästan om det egentliga syftet med boken varit att lansera hans idé om luftskeppens användbarhet i katastrofområden?
Det är i alla händelser en roman som är fullspäckad med fakta om luftskepp, ofta med fördjupande upplysningar ordnade i fotnoter. Men kanske bör man ta denna information med en nypa salt, med tanke på den dåliga researchen när det gäller andra fakta (Alma Ata ligger i Kazakstan och inte i Kirgisien).
Ibland blir det faktiskt ganska långrandigt. Det är förmodligen bara hängivna luftskeppsentusiaster som kan njuta av kapitlen som beskriver hur Hemmi Elstelä organiserar bygget av det nya flygande fältsjukhuset; vi andra önskar att de hade kortats rejält och att vi i stället hade fått lära känna människorna i boken lite bättre.

Det är dock svårt att inte charmeras av den frejdiga stilen, energin och den okynniga glimten, och den tafatta kärlekshistorien mellan Hemmi och företagsjuristen Milla är sympatisk.
Eftersom stora delar av boken utspelar sig i Centralasien i stället för Finland skiljer den sig också lite från den konventionella Paasilinna-romanen, dock inte så mycket att den bjuder på några överraskningar. Men det är knappast vad hans läsare letar efter. De som uppskattar Paasilinnas böcker vet förmodligen vad för slags läsupplevelse som väntar dem, och de lär inte bli besvikna den här gången heller.

Luftskeppet lyckas hålla kursen

Arto Paasilinnas roman Fabrikör Liljeroos luftskepp sjuder av humor, vitalitet och gott humör. Men ibland blir det långrandigt, anser Catrin Ormestad.