Lyrikens sömngångare och lik

"Det är en ren formalitet för mången att han dör" skriver Nils Ferlin i dikten Nattkvarter. Ingen modern diktare skulle i dag låta sig påverkas av Ferlins diktning. Likväl är det ord som slår mig efter att ha läst Daniel Möllers nya bok Själsliga besvär.
Det som framkallar ferlintankarna är, bland annat, att poetens text rör sig kring död och sömngångare. Möller driver och skämtar med, får man vaska fram, religion och lärdomsauktoritet. Han beskriver dem som blinda med antydningar och häcklande glåpord. De är de levande döda.

Det är så att man häpnar - här sparkas en och annan öppen dörr in. Men visst, Möller kommer också med några mycket bra formuleringar. Det kan bli sanslöst roligt: "På frukostrasten serverade vi dynga, sen fick vi ledigt; därmed höjdes den pedagogiska medvetenheten kring kvalitén." Men det händer inte tillräckligt många gånger för att man ska kunna säga att poeten har humor. Ofta är hans skämt akademiskt knastertorra. I och för sig är just detta dessa dikters diskreta charm.

Till stora delar är det en rätt märklig text. Dikterna är korta och har en del historiska referenser och någonstans i mitten av boken kommer sjok som liknar en apoteksbroschyr om sömnsvårigheter och sömngångare. Framförallt är det kortfattat. Det känns tvivelaktigt om det går att göra en djupläsning. Själsliga besvär vill bara antyda, inte riskera någonting. På så sätt har Möller säkrat sin position - ett djup skulle göra hans text oerhört patetisk. Problemet är bara att hans dikt är stum och sluten.

Förlagsredaktören Jesper Olsson skriver ett klokt efterord till diktsamlingen. Sådana finns titt som tätt i förlaget Oei editörs böcker. Frågan är bara vad det gör med dikterna. I Möllers bok har man tryckt texten på "fel" ledd för att, kan man misstänka, avskilja den från verket. Men för- och efterord i diktböcker blir ofta lite för utläggande. För vad är en text? Läsaren vill läsa, och läsa om och låta texten växa fram på egen hand, inte så nära inpå bli serverad någon annans intryck.

Förlaget Oei editör har berett väg för en annan poesi än den som kommer ut på de stora förlagen. Det är ofta vitala nyskapande texter som kan vara svåra att ta till sig för dem som bara läst en handfull Fröding och Boye tidigare. Likväl bidrar förlaget sammantaget till en levande mångfald i den svenska lyrikutgivningen som känns nödvändig och i längden gagnar alla.
Möllers text är ändå vital i förhållande till mycket annat som ges ut. Men det finns en del att ta itu med till nästa bok.

Lyrikens sömngångare och lik

Daniel Möllers skriver en dikt som är akademiskt knastertorr. Det kan ha en diskret charm, ibland, skriver Magnus Dahlerus.