Manligt—kvinnligt morddrama

En blivande mördare fattar sitt beslut natten före midsommarafton, eller snarare drivs till en avgörande punkt av krafter som inte längre går att kontrollera. Kyrkvaktmästare Pia Svonni blir den som hittar mördarens offer, hängande framför orgeln i Jukkasjärvi kyrka, besinningslöst misshandlad. "De tog henne", tänker hon. "De jävlarna tog henne."I början av september reser Rebecka Martinsson tillsammans med en kollega från advokatbyrån i Stockholm till Kiruna. Förhandlingar ska ske med kyrkorådet i Kiruna om att ta sig in på den marknad som uppstått efter kyrkansskiljande från staten: redovisning, revision, kapitalförvaltning och dylikt.Mord i kyrkanDet är nästan två år efter det spektakulära mordet på Viktor Strandgård, "Paradispojken", i Åsa Larssons debutroman Solstorm från förra året. Rebecka Martinsson är fortfarande mer eller mindre sjukskriven efter den traumatiska upplösningen och hon vet ingenting om mordet på prästen Mildred Nilsson i Jukkasjärvi kyrka.Inget avgörande har skett i fallet under sommaren. De affärsmässiga samtal som Rebecka Martinsson deltar i med prästerna i Kiruna leder emellertid till att hon får veta vad som hänt. När hon får i uppdrag att kontakta Mildred Nilssons make för att få nycklarna till hennes värdeskåp och samtidigt informera honom om att han måste lämna prästgården så fort det är praktiskt möjligt börjar händelseförloppet i Åsa Larssons nya kriminalroman, Det blod som spillts, att gå mot ett obönhörligt slut.Och precis som i förra romanen stegras spänningen successivt på ett sätt som gör det hart när omöjligt att lägga boken ifrån sig innan de 407 sidorna är slut.Åsa Larsson har god kännedom om hur det sociala möns­tret ofta ser ut på små orter: samma personer sitter med i de föreningar och grupper som styr. I den församling där prästen Mildred Nilsson hamnar möts hon av både hat och kärlek,såväl inom som utom kyrkan. Hon är en hängiven feminist, och blir ett starkt stöd för de kvinnor och barn som levt i familjer med en misshandlande man. De får en tillfällig fri­stad i prästgården. Många av kvinnorna rätar för första gången på ryggen och bryter sig ut ur beroende och våld.Förakt för svaghetFlera av de våldsamma männen är medlemmar i ortens jaktlag där samhörigheten och solidariteten utvecklats under lång tid. Banden inom gruppen är starka och disciplinen hård. Under ytan finns hela tiden föraktet för svaghet. Även utanför jaktlaget finns personer som har fördelar av att stödja medlemmarna på olika sätt. Också en av prästerna är medlem i jaktlaget, och kyrkan har mark som arrenderas av jaktlaget. Och när Mildred Nilsson startar en stiftelse till skydd för den varg som rör sig inom jaktlagets domäner är måttet rågat.Det är inga problem för Åsa Larsson att skickligt utnyttja motsättningarna mellan kvinno- och mansgrupperna för att bygga upp berättelsen om mordet på Mildred Nilsson. Ruggigt spännande är det och långt ifrån så fyrkantigt och enkelspårigt som det skulle ha kunnat bli. Flera av personerna tecknas som de mångdimensionella människor verkligheten vimlar av, som till exempel den ärtiga Mimmi på bykrogen eller den förståndshandikappade 16-åringen Nalle.Innan denna välskrivna hi­storia är slut har ännu ett mord inträffat och och fått sin lösning, alla lösa trådar är uppnystade och för de båda polisinspektörerna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke återgår livet i ett lugnare skede. Även om Stålnackes älskade katt Manne fortfarande är försvunnen.ParallellhistoriaParallellt med mordhistorien löper berättelsen om Gula Ben, vargtiken, som kommer vand­rande långt österifrån, ensam, utstött ur sin flock. Den berättelsen är om möjligt ännu mer fascinerande och spännande än huvudhistorien, och den finns där naturligtvis inte utan skäl!I den intervju med Åsa Larsson som visades i tv i vintras berättade hon att hon tagit tjänstledigt från sitt jobb som jurist för att ägna sig åt författande. Om jag inte minns fel omfattade hennes pågående projekt sex eller sju böcker. Efter de två första väntar jag otåligt på nästa!