Marklund skriver mer effektivt än djupgående

För att hålla sig undan sin f d man, tvingas en svensk tvåbarnsmor att gå under jorden. Hon har bytt namn och syns inte längre i några offentliga register. Banden med det förflutna är klippta, hon har lämnat radhus, familj och vänner för ett liv på flykt.En thriller i högsta klassLagom till semestrarna utkommer Liza Marklund med dokumentärromanen Asyl, fortsättningen på Gömda från 1995. I likhet med den förra är den nya boken ingen deckare, men väl en thriller i högsta klass.En reklamkampanj med stora affischer har ytterligare understrukit dess bästsäljarpotential. Liza Marklunds senaste kan man omöjligt missa.Historien som berättas är pseudonymen Maria Erikssons; 700 000 läsare känner hennes livsöde från Gömda. Maria arbetar som banktjänsteman i en mellansvensk stad och ingår i ett nätverk som gömmer utvisningshotade flyktingar. En förälskelse uppstår mellan en flykting från Libanon och Maria som snart blir gravid. Smekmånaden är kort, mannen visar sig vara våldsam och hotar att döda både Maria och den nyfödda dottern.Tar saken i egna händerHjälpen från socialtjänst och myndigheter är otillräcklig, "mannen med de svarta ögonen" och hans kumpaner är ständigt henne hack i häl. Situationen blir till sist ohållbar och när kammarrätten i en dom slår fast att familjen måste emigrera för att leva ett normalt liv, tar Maria saken i egna händer. Familjen åker på enkel biljett till Chile.Det bästa med Liza Marklunds alla romaner är de modiga kvinnorna. Kavat tacklar kvällstidningsreportern Annika Bengtzon både farliga skurkar och oförstående manliga chefer i Sprängaren och Paradiset.Ambitionen och pennan är den kvinnliga journalistens främsta vapen. Marklunds hjältinnor accepterar inte den underlägsenhet som påtvingas dem och det är en härlig läsning.I Asyl reser sig Maria upp som en slagen superhjälte, packar ihop de sina för att starta om ett liv på en främmande kontinent.Smartare att ageraDen raka prosan framställer henne som extremt handlingskraftig och praktisk, sällan för att inte säga aldrig, tvivlande. Marklund skriver mer effektivt än djupgående och det finns inte mycket utrymme för Marias själsliga tillstånd på de drygt fyrahundra sidorna. Vilket inte är så konstigt.Det är smartare att agera än att analysera om man som huvudpersonen i Asyl hamnat i ett så gruvligt orättvist underläge.