Mästerligt om andra världskriget

Det är onekligen en grannlaga uppgift att måla det mångfacetterade andra världskriget med så breda penseldrag att de ryms i en enda volym. Även om den ryktbare Cambridgehistorikern Andrew Roberts tar mer än 700 sidor på sig i den i dagarna utgivna The Storm of war, så har han lyckats över all förväntan. När Winston Churchill skrev sin historia om andra världskriget tog han sex tjocka volymer på sig. Andra mindre flyhänta historiker har antingen brett ut sig om möjligt än mer eller koncentrerat sig på så speciella detaljer så att läsaren ofta förlorat helhetsperspektivet. Så icke Andrew Roberts. Han låter i denna smått mästerliga volym läsaren följa krigets dynamik från början till slut samtidigt som berättelsen är fylld av små utvikningar som ger liv (eller för all del död) åt historien. Andrew Roberts har också en suverän förmåga att skilja viktigt från oviktigt och visar i sitt radikala urval sin storhet som historiker. Om jag skulle rekommendera en enda bok för att förstå andra världskriget skulle mitt val tveklöst falla på denna.

Ett av bokens bärande teman är att Hitlers och nazismens ideologiska skygglappar på ett avgörande sätt förhindrade en tysk seger i kriget. Tyskland anföll troligen Polen minst ett år för tidigt. Hade man väntat till 1940 och byggt ut sin u-båtsflotta till full styrka hade man sannolikt kunnat begränsa den tidiga brittiska krigsinsatsen högst väsentligt. Hade man först avslutat ökenkriget i Nordafrika innan man angrep Sovjetunionen hade anfallet kunnat genomföras från två håll. En andra tysk armé hade i sådant fall kunnat frigöras för ett direktanfall mot de åtrådda Sovjetryska oljefälten. Krigsförklaringen mot USA liksom det misslyckade försöket att få Japan att anfalla Sovjetunionen är två exempel på Hitlers militärstrategiska oförmåga.

Den nazistiska människosynen gjorde inte den tyska krigsansträngningen lättare. När tyskarna invaderade Ukraina hälsades man initialt som befriare från Stalins terrorregim men behandlingen av ukrainare som "Untermenschen" rev i ett slag ned den good-will man först uppnått. Den nazistiska raspolitiken hade drivit oräkneliga vetenskapsmän i exil. En av Churchill närmaste medarbetare - Sir Ian Jacob - anmärkte lakoniskt efter kriget att "our german scientists were better than their german scientists". För att ändå balansera bilden finns det skäl att nämna att även om den nazistiska ideologin befordrade krigsförbrytelser på en ofattbar nivå, var den "vanliga" tyska armen inte främmande för bestialiska dåd. Detta låg bevisligen djupt i den tyska militärtraditionen och man behöver bara påminna om utvecklandet av stridsgasen eller de systematiska grymheterna mot den belgiska civilbefolkningen under första världskriget för att inse att tyska krigsförbrytelser inte bara var ett nazistiskt projekt. Även om exemplet Nazityskland torde vara unikt i historien så är Andrew Roberts en tillräckligt god vetenskapsman för inte försumma att lägga de allierades förbrytelser i den andra vågskålen. Röda arméns grymheter mot civilbefolkningen med sina massvåldtäkter och mord på oräkneliga kvinnor och barn stod inte de tyska efter. Å andra sidan argumenterar Andrew Roberts med pedantisk noggrannhet för att såväl fällningen av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki liksom bombningen av Dresden var militärstrategiskt motiverade.

Här finns inte utrymme att ge mer än ett axplock av intressanta vinklar som denna bok förmedlar. Det är få författare förunnat att ge sina läsare både överblick och ett urval av signifikanta detaljer. Andrew Roberts är dessutom en stilist av rang och hans engelska skulle kunna ge upphov till en lustfylld njutning om inte ämnet vore så tragiskt. Egentligen kan jag bara komma på en enda avgörande invändning, som dock helt måste tillskrivas förläggaren. Författaren presenteras som Storbritanniens största militärhistoriker. En av de största förvisso, men trots allt har han en bit kvar innan han passerat Oxfordprofessorn Sir Michael Howards nivå.

Mästerligt om andra världskriget

Om man bara ska läsa en bok för att förstå andra världskriget bör det vara The storm of war, skriver Wilhelm Engström.