Med hjärtat i 1700-talet

"God dag, Svenska Fruntimmer! Det var länge sedan man gav Eder från Trycket en sådan förtrolig hälsning." Den som skrev så i början av 1730-talet var den unge Olof Dalin, (senare von Dalin) i sin tidskrift Argus. Han hade nämligen iakttagit att pigor och drängar tjuvläste bladen redan på tryckeriet; pr-sinnad som han var, utnyttjade han det. Dalins skriverier nådde långt ut och fick en oerhörd betydelse för det skrivna svenska språket, som nu kunde bli mera läsarvänligt.

Elisabeth Mansén drar fram den här episoden i femte bandet av Norstedts svenska historia. Inte av en slump, hon har själv en behaglig stil och är en mycket god berättare. Om det inte missförstås, menar jag att Manséns bok, liksom de hittills utkomna i serien, blivit våra dagars Grimberg. Denne författare präglades naturligtvis av sin tids inställning till svensk historia. "Bondetågsideologin" har någon kallat den. Men berätta kunde han. Sedan skall det understrykas att Mansén genom en omfattande läsning skaffat sig kännedom om senare forskning på området; hon kan analysera, jämföra och ta ställning.

Huvudredaktören Dick Harrison har, liksom medarbetarna, suveränt struntat i hävdvunna periodiseringar, väl vetande att allt sådant är lärda konstruktioner. Även den läsare som tvekat måste medge att det är uppfriskande. Denna bok går fram till 1830, som annars inte brukar vara något gränsårtal. Mansén leder oss med fast hand fram också efter 1792 genom sengustavianskt envälde, förlusten av Finland och annat elände fram till 1809 och förnyelsen under de därpå följande decennierna. Men, nog märker man att hon har sitt hjärta i 1700-talet!

Den generation av historiker som anmälaren tillhör, fick lära sig att hålla sig inom ämnets gränser. Förirrade man sig, även i populärhistoriska sammanhang, in på etnologins eller litteraturhistoriens områden fick man en sträng blick av läraren: "Det där kan ju inte vi veta någonting om." Att ämnesgränserna nu brutits upp beror nog på insikten om att de är konstruktioner och att Mansén är professor i idéhistoria. I det nya verket hittar man alltså inga sådana gamla gärdesgårdar.

Här får vi exempelvis veta att den första svenska julgranen fanns på Sundby gård i Sörmland 1741 och att den första lucian tågade ur mörkret in i stugan på Horns boställe i Västergötland 1764. I linneansk anda började man i slutet av 1700-talet att skaffa sig fröer och plantor utifrån. Pelargoner var lätta att få tag i och lätta att korsa. Det uppstod så många nya varianter av växten att botanikern Elias Fries blev allvarligt oroad.

En klar attitydförändring kan iakttas under 1700-talets senare hälft, betecknad som "barndomens födelse". Barn har ju alltid funnits men då började man ta hänsyn till deras speciella behov. Nils Rosén (von Rosenstein) framhöll att man inte fick låta barnet bara ligga ensamt och skrika på nätterna. Men det skall finnas gränser för toleransen menade både han och kollegan Linné. Det är "bättre att omedelbart bli upprörd och röd i ansiktet än att blekna och ruva på hämnd".

Krig och kungar då? Ja, kungarna fanns och finns i Sverige. Under större delen av den tid volymen behandlar var krigen många. De fick på kort sikt negativa konsekvenser för landet. För den som är intresserad av dessa kraftmätningar hänvisas till en specialuppsats av den kunnige Martin Hårdstedt. En annan specialartikel skrivs av Fredrik Charpentier Ljungqvist. Han berättar att vulkanen Tambora i Indonesien 1815 fick ett utbrott med vulkanaska och följande solskymning som gjorde klimatet kallt i över ett år. Sverige klarade sig relativt bra undan men våren 1816 var också här extremt kylig.

Mansén summerar sina iakttagelser i ett slutkapitel med tre F: Fred, frihet och förändring. Sveriges fred, ännu bestående, var vunnen i god tid före 1830. Mot friheten är man under epoken på väg. Man kan under 1700-talets senare hälft konstatera en politisering och radikalisering av det offentliga samtalet. För den svarar inte maktens toppar utan underbetalda ämbetsmän, författare, kvinnor och studenter. Förändringen växer också fram under 1700-talet som en positiv faktor. Tidigare hade man betraktat enighet, jämvikt och lugn som det mest eftersträvansvärda. Bakom låg kanske drömmen om "det förlorade paradiset".

Fokus i denna volym, säger författaren, "ligger inte på krig, kungar eller lagstiftning" och därför har årtalsgränserna inte blivit de som i svensk historieskrivning är vanliga. Som en motivering till slutårtalet 1830 nämner hon Aftonbladet, vars första nummer utkom den

6 december det året: "Pressen etablerar sig som den tredje statsmakten, och låter sig inte tystas av hänsyn till överheten." Detta kan vara skäl att understryka i en tidning som vill fullfölja den traditionen.