Mer än en ungdomsskildring
Lätt och begåvad i flyt och formulering. Peter Törnqvists roman Kioskvridning 140 grader gör Ola Gustafsson lycklig. Och pendangen är redan gräddtårtan.
Foto: Swea Pasaportolou
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett sisyfosarbete. Och Sisyfos i den njudungska ungdomens skepnad är precis som Camus rådde glad. Det är antagligen i början av 1970-talet; en del tidsmarkörer leder dithän. För tonåringarna i Tullaryd i Wästra häraden (därav undertiteln - en wästern) ligger världen öppen. Eller skulle om den nu inte varit så innesluten i granskog, blåbärsris, frikyrklig pliktmoral och annat hämmande den spikraka riktningen mot framtiden.
Kioskvridning 140 grader skulle kunna refereras som en ungdomsskildring från en nära i tiden men ändå svunnen landsbygd. Vilket vore att förminska den. Romanen är mer en möjlighet än realitet, mer potential är resultat, en osäkerhetsrelation visavi främst läsaren som gör den kraftfull, spänningsladdad. Och det beror på två faktorer.
Dels finns här inget centrum. Vare sig i form av bärande handling eller huvudperson. Mer som ett kollektiv, en (senti)mentalitetsskildring.
Dels i språkbehandlingen. Som framgår av citatet ovan är mycket på dialekt. Det har ett egenvärde. Men också en bärighet utåt. Småländskan, den talade, rymmer fler aspekter än rikssvenskan och det nedskrivna målet. Här finns lika mycket hemhörighet som längtan, en ficka av eget värde.
Också i övrigt är Peter Törnqvists romandebut präglad av en medveten, närvarande stilistik. Så lätt och begåvad i flyt och formulering som endast genomarbetade texter kan uppvisa. Den avslutande pendangen - vad nu den har i boken att göra? - är rena gräddtårtan.
Litteratur
Kioskvridning 140 grader
Peter Törnqvist
Norstedts
Kioskvridning 140 grader
Peter Törnqvist
Norstedts