Mod istället för ilska

Huvudpersonen i Faïza Guènes nya roman har många likheter med karaktären Doria i den uppmärksammade debutromanen Kiffe kiffe i morgon. Även Ahlème bor med en förälder i ett hyreshus utanför Paris, i en av de ökända betongförorter där missnöjet fått ungdomar att sätta bilar i brand. Verkligheten är hård för de två unga flickorna med rötter i de gamla franska kolonierna i Nordafrika; Doria kommer från Marocko och Ahlème är född i Algeriet.
De är båda rustade med en skarp iakttagelseförmåga, vilket gör dem till starka hjältinnor.
Författaren Faïza Guène var bara 19 år när hennes första bok kom ut i Frankrike 2004. Sedan dess har den banbrytande Kiffe kiffe i morgon fått många läsare och den har översatts till inte mindre än 24 olika språk.

Förra året belönades romanen med Peter Panpriset av svenska Ibby (International Board on Books for Young People) under Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. I dag kommer hennes andra roman ut på svenska, i god översättning av Lotta Riad. Drömmar för dårar skrevs och utspelar sig strax efter de stora kravallerna i de franska förorterna. Faïza
Guène är själv uppväxt i ett problemtyngt så kallat "nio-tre"-område och hon skildrar därför dessa miljöer inifrån. I den nya berättelsen är ungdomsupproren en bakgrund som det inte går att blunda för:
"Den tiden är förbi då rinnande vatten och elektricitet räckte för att kamouflera orättvisorna; kåkstäderna är långt borta nu. Jag står där värdig och upprätt och tänker på en massa saker. Händelserna dom senaste veckorna som drog till sig hela världspressen, och sen, efter några konfrontationer mellan ungdomarna och polisen, när allt lugnade ner sig igen. Men vad kan våra tre brinnande skrothögar till bilar förändra när det finns en hel armé med galningar som gör allt för att tysta ned oss."

Men Faïza Guène låter kravallerna vara just en fond i Drömmar för dårar. Det finns så mycket mer att säga och orden kommer i ett rasande tempo. Jargongen är ungdomligt spontan och präglas av en svart, cynisk humor. Precis som man gör när man vill få till maximal effekt på en rolig historia, gasar Faïza Guène på och skruvar upp.
Den ilska som fick ett uttryck i debutboken har hon nu slagit sig igenom och i stället vänt till tapperhet och mod.
Ahlème är några år äldre och mer målmedveten än sin arga föregångare Doria. Krafterna koncentreras och hon vet att handla mer konstruktivt. Så här ligger det till: Ahlème har sin pappa som kallas för "bossen" att ta hand om. Efter en olycka på ett bygge där han ramlat och fått en balk i huvudet just när han lånat ut sin hjälm, är han lite snurrig. Dagarna i sträck sitter han hemma i lägenheten och tittar på tv i sin pyjamas. Mamma är död, hon blev oskyldigt offer i en terrorattack i Algeriet på 90-talet. Ahlème måste även ta vuxenansvaret för sin lillebror. Han är 15 år och en riktig bråkstake som riskerar att utvisas ur landet.

I sitt rum har han gömt stora säckar med märkesväskor och buntar med pengar åt kvarterets äldre killar. När Ahlème upptäcker det blir hon fly förbannad. Första tanken är att spola ned pengarna i toaletten, men sedan kommer hon på att om hon inte vill att hennes bror ska bli skjuten, är det bättre att gå och snacka med killarna.
De har redan sabbat sina egna liv, men ska inte förstöra för hennes lillebror utan låta honom vara i fred, resonerar hon. För att försörja sig och familjen tar hon olika meningslösa korttidsvikariat och så måste hon fylla i krångliga blanketter till myndigheter och institutioner med kryptiska bokstavsförkortningar som SREP, AGPA eller FAJ.
Var tredje månad stiger hon upp mycket tidigt för att bege sig till prefekturen där hon får köa i timmar för att förnya sitt uppehållstillstånd. För ännu är Ahlème en "icke-fransk" medborgare.

Med Drömmar för dårar är den fyndiga Faïza Guène tillbaka. Hon fortsätter på sin inslagna väg, med en stil som blivit något mer slipad utan att för den skull förlora sin bråkiga charm.
Bland de gråa hyreshusen i förorten tycks varken välformulerade anekdoter eller berättarlust tryta.
Där finns också gott om drömmar, inte ens betongen hindrar dem från att slå rot.

Mod istället för ilska

Att följa upp en succédebut är inte lätt. Charlotte Vybiral har läst Faïza Guènes andra roman och konstaterar det faktiskt går.