En bok om en ikon på resa? Om möten med den heliga Birgitta, som ser på oss genom ikonen, och om Birgittas livsbudskap rakt in i samtiden. Ja!
Christina Lundström, en av Sveriges främsta ikonografer, står bakom både Birgittatriptyken och är redaktör för boken med samma namn som ikonen: "Amor Meus Crucifixus est" – min kärlek är korsfäst – namngiven efter de ord man funnit inristade i den heliga Birgittas bönegrotta i Finsta, Uppland. Resultatet har blivit en påkostad antologi med njutbara bilder. Boken är ett i mina ögon vågat projekt, men når helt fram med ett unikt anslag.
"Amor Meus Crucifixus est" är en samling berättelser om de avtryck pilgrimsikonen lämnat på sin resa mellan kyrkor i landet. Avtryck som berättar om ett djupt behov av gemenskap med helgonen, de som vandrat före, och inte minst om hur mycket den heliga Birgittas tidlösa ärende berör i samtiden. Här samlas namn som biskop emeritus Martin Lönnebo, Ylva Eggehorn, katolske biskop Anders Arborelius och abbedissan för S:ta Birgittas kloster i Vadstena tillsammans med präster, lekmän och församlingsbor i de kyrkor där ikonen mellanlandat. Ur en ekumenisk mångfald skriver de om personen Birgitta Birgersdotter, förankrad både avlägset i medeltidens högreståndskretsar och hos oss.
Att den heliga Birgitta aktualiseras i vår tid är fascinerande men möjligen inte helt otippat. Utnämnd 1999 av påve Johannes Paulus II till Europas skyddshelgon (tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein), är den heliga Birgitta (1303-1373) den enda svensk som kanoniserats av en påve. När nu under förra året en Birgittaikon skickas på pilgrimsfärd inom Svenska kyrkan är det något nytt. Efter 1980-talets pilgrimsrenässans och närmandet till ikonen, den heliga bilden, är tiden kanske mogen för ett möte med de ansikten som ser oss där.
Christina Lundströms ikon är samtidigt nyskapande och klassiskt bysantinsk. Den tredelade ikonen visar den unga Birgitta, den fullvuxna kvinnan och den åldrade Birgitta, som gör en gest mot sitt brinnande hjärta. Bakom henne står jungfru Maria och bakom/ovanför dem hänger den korsfäste Kristus. Birgittas livslånga meditation över Kristus på korset och över jungfru Maria, och de uppenbarelser hon nertecknade, har gett henne renommé både som författare och särpräglat helgon. I Birgittas texter återkommer kamp mot högmod och längtan efter ödmjukhet. Hela spektrat av tillit, övernaturliga uppenbarelser, misströstan och förtvivlan ryms i Birgittas liv.
Katolske biskopen Anders Arborelius prövar en fri tolkning av Birgittas innerligaste bön, där hon vänder sig till jungfru Maria: ”Eftersom du var ett hjärta med honom kan du också lära mig att bli ett hjärta med honom. […] vem kan förstå det djup av kärlek som råder i detta gudomliga Hjärta som blivit ett mänskligt hjärta under ditt hjärta, o Gudaföderska och Jungfru” (s. 63).
När Birgittas kista förts hem till Vadstena efter hennes död i Rom, har en kvinna i Vreta en dröm. Hon har länge torterats av känslor av att inte vara förlåten. I drömmen visar sig en vacker kvinna, som säger: ”Guds barmhärtighet är öppen för alla!” Vem är kvinnan i drömmen? Tillfrågad presenterar hon sig: ”Jag är Birgitta, som kommit hem från Rom.”
Så hur gör man när man möter en ikon? Martin Lönnebo tipsar. Möt de heliga via ikonerna så som du skulle möta en medmänniska: (inte allt på en gång!) Möt blicken, ta i hand eller omfamna henne, lyssna till den andre. Så kommer du att bli välsignad och få vänner på den andliga resan.