Museer under genuslupp

Det bekönade museet är en bok som vill initiera en fördjupad diskussion om hur museologi-ämnet och museerna hanterar och gestal­ar kön i sin dagliga verksamhet. Syftet är att "avmystifiera, avkoda och dekonstruera museets verksamhetsfält och organisation", skriver redaktörerna. Avkodningen börjar med, menar de, att man gör sig medveten om att och hur kön representeras. Kön förstås i studien som kulturella och sociala konstruktioner inbäddade i samhällelig politik och ekonomi.I åtta välskrivna och genomtänkta artiklar diskuterar kvinnliga forskare aspekter av kopplingen mellan genus och museum. Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg tar i sitt bidrag Hela historien? upp hur utställningar kan ge uttryck för och förstärka outtalade föreställningar om genus. Museerna är ju, menar de, arenor för synliggörande av värderingar och normalitet i samhället. De påverkar därför besökarna i frågor om vad som är samhällsnyttigtoch viktigt. Av det skälet måste museerna som en del i sin verksamhet inkludera en redogörelse för hur man tänkte när man byggde en utställning. Detta är nödvändigt för att undvika reproduktion av stereo­typa föreställningar om kön (eller etnicitet osv)."Genom att", skriver författarna vidare, "på ett oreflekterat sätt tillskriva olika grupper snävt traditionella roller och attribut kan museernas utställningar bidra till att befästa stereotypa uppfattningar". Författarna rekommenderar därför att museerna blir medvetna och ställer sig frågor om hur representationer av genus (eller etnicitet) ser ut. Frågorna de kan ställa sig kan röra flera områden, t ex om de utställda föremålen representerar en bredd av olika kultur- och befolkningsgrupper eller om kvinnans roll i arbetsliv och offentlighet synliggörs. Artikeln är enligt min mening den mest läsvärda i antologin, inte minst för att den är så konkret och pedagogisk.Ett annat mycket läsvärt bidrag ges av chefen för Strindbergsmuseet i Stockholm, etnologen Katarina Ek-Nilsson. Hon undersöker två offentliga statyer utanför museilokalen. Den ena föreställer Selma Lagerlöf (av Arvid Backlund) och den andra August Strindberg (av Carl Eldh). Hon kan konstatera att kön har stor betydelse för hur statyerna gestaltar de bägge författarna. Medan Strindberg framställs som dynamisk, oppositionell och våldsam, som en revoltör, storstadsbo och europé, framtonar Lagerlöf som en lugn, stillsam, resignerad och mormorsaktig sagoberättare förankrad i det provinsiella, dvs i Värmland som landsbygd. Strindberg utstrålar manligt kodade ideal som kraftfullhet, aktivitet och styrka. Lagerlöf står för passivitet och tillbakadragen lågmäldhet. Statyerna är alltså, menar författaren, goda representationer för konstruktionen av det maskulina respektive det feminina. Ek-Nilsson visar också att musealiseringen av de bägge författarna är könskodad på liknande vis.Juliette Leeb-du Toit studerar i sin artikel genus och identitet i sydafrikanska museer. Hon kan visa att, trots att museerna i den postkoloniala kontext de befinner sig i blivit medvetna om att grupper inte skall beskrivas onyanserat och stereotypt, finns många representationsproblem kvar. Ett sådant är att kvinnor gärna framställs som en del av ett kollektiv och att de ofta lyfts fram i termer av ras och härkomst. Hon betonar också att zulumannen, genom att ensidigt förknippas med vapen, framställs som enbart aggressiv krigare. I båda dessa fall och i flera andra som Leeb-du Toit framhåller vidmakthåller och förstärker utställningarna våra föreställningar om genus.Det bekönade museet är en viktig och intressant bok, som öppnar ögonen på oss som samhällsvarelser i allmänhet och museibesökare i synnerhet. I våra dagar är museerna ju inte endast en angelägenhet bara för en privilegierad grupp utan också ett folknöje. Populära, väl marknadsförda utställningar och avgiftsfrihet drar, åtminstone ibland, storpublik. Då är det extra viktigt att museerna funderar över hur verkligheten framställs och vilka konstruktioner av kön som förmedlas. Museerna har, som statliga eller kommunala kulturinstitutioner, en maktposition och uppfattas gärna som förmedlare av de "sanna" och "riktiga" bilderna av det förgångna eller av samtiden. Men, som författarna i antologin övertygande visar, finns mycket kvar att göra i arbetet med att bli medveten om hur bekönat museet i verkligheten är och vilken betydelse detta får för cementeringen av kön i allas vårt medvetande.Det bekönade museet är alltså en bok som säkert kommer att få stor betydelse för vår uppfattning av museet och dess roll i dagens samhälle. Jag förutsätter att den finner sin väg till en stor läsekrets och inte endast begagnas av museologi­studenter och andra av "de närmast sörjande". Boken har nämligen mycket att ge för alla intresserade. Av speciellt värde är det också, anser jag, att boken är lättillgängligt skriven och att den avslutas med en utförlig bibliografi över litteratur och internetkällor om genus, museer och kulturarv. Särskilt tack för de bästa redaktörer!