Mustiga miljöer med oklart uppsåt

Det tar väldigt länge att bli klok på blomsterkreatören Peter Ødegaards flådiga soffbordsbok Ljus och skugga, som samlar några korta texter och mängder med fina fotografier från Italien, Brasilien och den svenska halvön Smidö. Den är inte en fotobok. Och inte en inredningsbok.

Jag förstår visserligen att Amalfikusten lockar, att barndomens resor med farmor är kära minnen, att slitna palats, arkitektoniska pärlor och mustig grönska kan suggerera. Det ska sägas att jag har svårt att ignorera boken, men jag fattar inte riktigt varför den ska publiceras. Det är kanske en ogin läsning, men Ljus och skugga får mig att vilja veta varför, att ställa krav på uppsåt och strängt redaktörskap.
Men sedan fattar jag. Ljus och skugga är en inspirationsbok, och som sådan inte alls lika obehaglig som det fruktansvärda genrenamnet antyder. Skalar man bara bort några kloka citat som är nedtecknade ovanpå bilderna på samma stötande sätt de står längst ned på varje uppslag i din almanacka, och kanske de mest nostalgiska minnesbilderna, återstår helt enkelt en trädgårdsbok. Och då fattar jag bättre vad det handlar om. Även om jag personligen vore mer betjänt av Odling för dummies.