Mycket lämnas osagt

Apolloprojektet är samlingsnamnet på de många försök amerikanarna gjorde under 60- och 70-talet att landsätta människor på månen. Det är också titeln på Malte Perssons diktsamling som nu följer upp debutromanen Livet på den här planeten.I Apolloprojektet är temat rymden och här trixas och mixas det med ord och deras betydelser. Substantiv kan följa på varandra som i följande ordlek: "Det finns badorter ortnamn namnlekar leksaksrevolvrar. Det finns bardiskar diskbänkar bänkpress och presskonferenser. Det finns ölglas glasögon ögonstenar och stenhjärtan. Det finns listor över deras respektive vikter. Det är jag ganska säker på."Ett virrvarrDet är inte alldeles enkelt att följa virrvarret av idéer hos Malte Persson. Dikterna har inga namn och vissa meningar står inom parentes, andra är kursiverade eller överstrukna. På några ställen lyser tomrum mitt i en rad, som om orden saknas. Kanske därför att gravitationen inte längre håller dem kvar, eller så har de aldrig existerat... På de hundra halvfulla sidorna hinner mycket sägas, men minst lika mycket lämnas osagt. Den kvicka ytan döljer en dimension av djupare mening som här och var glimmar till som tillfälliga novor: att längta bort, att längta hem, att vara ensam, att aldrig mera vilja vara ensam.Månen Persson besjunger är en avmystifierad måne. En sorg kan utläsas över tiden som förflyter och gör oss äldre och som underkastat månen vetenskapen. "Månen är en död kropp bestrålad med poesi", skriver han. Med jämna mellanrum i texterna påminner konkret information som från en kontrollpanel på jorden om den historiska färden som ifrågasatte vårt system: "CSM separerar från S-IVB". Det skulle kunna vara otroligt trist som när drömmar tar slut, men det fina med Apolloprojektet är att den ena Armstrong kan bytas ut mot den andra. Här ryms såväl astronauten Armstrong som jazzmusikern. Månen återfår sin magi om än lite annorlunda än den förra.