En oväntad boksuccé de senaste åren är " Fifty shades of grey ", med efterföljare. Kombinationen av romantiska "Hjärtebiblioteket" och mer avskalade och hårdföra "Berättelsen om O" slog tydligen an en särskild hjärtesträng hos (den företrädesvis kvinnliga) publiken.
Bokförlaget Vertigo som ju har specialiserat sig på utgivning av mer eller mindre kontroversiell litteratur passar på att ge ut "Berättelsen om O" (översättning Bengt Söderbergh) på nytt och med ett intressant efterord av Agneta Tröjer , till vardags översättare (hon har bland annat översatt ”Bilden” av Jean de Berg och Catherine Robbe-Grillet).
Berättelsen om hur O ger upp sig själv och rätten att bestämma över kropp och liv har blivit själva urberättelsen för hur mycket av BDSM-historierna ser ut idag, snarare än de groteskerier som urfadern markis de Sade stod för. Lite kan väl dock den hänryckte Sacher-Masoch kännas igen.
Man kan väl lugnt säga att sir Stephen i "Berättelsen om O" inte direkt ger samma vibbar som Christian Grey i " Fifty shades of grey". Han är inte ung och vacker, förvisso rik men inte miljardär. Här finns inte heller samma omtanke om den kvinnliga huvudpersonen, något som väl förmodligen är en av orsakerna till "gråböckernas" framgångar. Tydligen kan man ta att bli uppsmiskad och bunden då och då om det görs med finess och empati.
Den varan är det inte mycket av i "O". I stället lämnar boken en tråkig eftersmak av total obalans i relationerna. O går under av sin kärlek medan övriga inte verkar bry sig. Om man ska se berättelsen som en allegori över kvinnoförtryck eller en utplånande besatthet av kärlek är svårt att säga. ”O” är ju heller egentligen inte alls kär i sir Stephen utan finner sig i att vara ägd av honom för att hennes älskade har gjort det arrangemanget. De två olika inledningarna och likaledes avslutningarna på boken är ett stilgrepp som ytterligare fördjupar det hela.
Det har gått 60 år sedan boken gavs ut. Hade det inte varit för de litterära kvaliteterna och den mystiska/mytiska världar hon beskrev hade förstås ”Berättelsen om O” varit i huvudsak pornografi. Nu är den ändå så mycket mer.
Författaren Pauline Réage var en pseudonym för Dominique Aury som var pseudonym för litteraturkritikern, journalisten och redaktören Anne Cécile Desclos , som även hon kunde vara värd en bok eller film. Hon levde ett omvälvande liv bland tidens kulturella storheter och inte minst formades hon av andra världskrigets Frankrike.