Mytomspunnen äventyrare rapporterar

Namnet Thomas Edward Lawrence (1888-1935) är mest förknippat med David Leans film Lawrence of Arabia från 1962. Titelfiguren i Peter O'Tooles i och för sig fascinerande gestaltning var i verkligheten ingen hjälte, utan en invecklad personlighet med traumatiska upplevelser och tvivel på sig själv, som bl a ledde till identitetsbyten. Han omkom 1935 vid en motorcykelolycka.

Den nu utkomna boken Arabien. Hemliga rapporter i svensk översättning av Erik Carlkvist, innehåller alla underrättelsedepescher från juni 1916 till 1918 samt några övriga textstycken, som Lawrence skrivit i sin brittiska militärtjänstgöring under arabrevolten mot det Osmanska herraväldet i Främre orienten. Hemlighetsstämpeln har bleknat sedan länge, men materialet är fortfarande av stort intresse ur politisk och framför allt historisk synpunkt. Det innehåller källmaterial om de idéer som araberna och Lawrence själv drev och de argument som de använde för att försöka få den brittiska militärledningen att delta i fälttåget mot turkarna i öknen. Jan Hjärpe, som bidrar med ett kunskapsmättat förord, betecknar gruppen kring Lawrence som en "fristående tankesmedja" som riktade sig till politiker och beslutsfattare. Målsättningen var bildandet av en brittisk imperiefederalism, senare kallad The Commonwealth. Mannen, som gav upphov till begreppet, Lionel George Curtis, var lobbygruppens centralfigur. Bakgrunden var det första världskriget och den tysk-turkiska alliansen. "Urens", som araberna kallade Lawrence, var inte endast ideologiskt delaktig i deras befrielsekamp, utan var även strateg och krigare, han var faktiskt klädd i en vit dräkt som fladdrade i ökenvinden, precis som i filmen. Skildringen av ökenrevolten kan betecknas som ytterst spänningsfylld (om man nu tycker om krigsberättelser).

Intåget i det av turkarna övergivna Damaskus hösten 1918 symboliserar höjdpunkten på hans militära karriär, fredskonferensen i Paris dess slut. Uppdelningen av de befriade områdena mellan den brittiska och franska intressesfären upplevde Lawrence som ett personligt nederlag och svek mot araberna. Besviken och bitter drog han sig tillbaka. Politiken att få till stånd ett konglomerat av arabiska stater under brittiskt paraply "var en viktig faktor i utvecklingen av det konfliktfyllda läge som Mellanöstern nu befinner sig i" menar Hjärpe. Som en saga ur Tusen och en natt från modern tid framstår Lawrences rapport om ett sammanträffande mellan kung Feysal I och sionistledaren Chaim Weizman. Mötet blev visserligen resultatlöst, men "det var hjärtligt och tycks ha varit ömsesidigt tillfredställande. De två huvudmännen var överens om att ett nära samarbete mellan judar och araber var nödvändigt i bådas intresse".

Intressant är också det faktum att Arabrapporterna utgör grundpelarna till Lawrence berömda stora monografi Vishetens sju pelare (1939). Den är på 857 sidor, Arabien på omkring 320 sidor. Att utreda båda verkens förbindelselänkar är tidskrävande.

Slutligen är det frågan om hur Lawrence av Arabiens skrifter idag bidrar till kunskap och förståelse gentemot den arabiska och islamistiska civilisationen och kulturen, som tycks vara allt annat än homogena. Differentieringar är lämpliga, i synnerhet när fanatikernas terror ständigt förvränger vår bild av fenomenen. På tio sidor lägger författaren fram det som han kallar budorden, om vad som borde beaktas vid umgänget med beduinerna. Han drar en tydlig gräns mellan ökenbefolkning och stadsbor. Dessa sidor vittnar om en lysande förmåga att observera och analysera, men perspektivet gäller endast företrädare för den manliga delen av människosläktet och hade operativt syfte.

Edward W. Said har i boken Orientalism funnit att Lawrence "reducerar hela berättelsen om revolten (dess tillfälliga framgångar och bittra misslyckande) till hans egen vision av sig själv som ett 'ständigt pågående inbördeskrig'". Även om man ser det så handlar det om en mycket fängslande historielektion om en mytomspunnen, extraordinär gestalt: Lawrence av Arabien.

Mytomspunnen äventyrare rapporterar

En fängslande historielektion om den mytomspunne Lawrence av Arabien men kanske kan boken Arabien. Hemliga rapporter bidra till kunskap om den arabiska kulturen, skriver Fritz Joachim Sauer.