När Sverige förlorade sin självbevarelsedrift

Svensk ekonomi och svenskt näringsliv kan beskrivas på olika sätt beroende på vilken utgångspunkt och vilka värderingar man har.Samtidigt som jag läser Björn Elmbrants nya bok Dansen kring guldkalven läser jag en tidningsartikel av ordföranden i en av våra större banker Carl Erik Stålberg. Han medger att det har funnits problem inom finanssektorn, men betonar likväl att denna sektor är en av de absolut viktigaste delarna av vår ekonomi. Därför bör vi inte — vilket många gör — se ned på denna sektor, på "finansvalpar" eller "pyramidspelande riskkapitalister".Radiojournalisten Björn Elmbrant ger i sin bok en annan bild. Han betonar visserligen att han vill ha marknadsekonomi och en fungerande börs, men han är mycket kritisk till marknadsekonomin och börsen, till den — som han säger — amoraliska marknad som omkring 2000 skapade en börsbubbla som drabbade många människor som "dansade kring guldkalven". (Ursprunget till uttrycket dansa kring guldkalven finner vi ju i Gamla Testamentet, i dag är formuleringen ettuttryck för människors jakt efter rikedom.)Elmbrant skriver om aktiekurser som bara steg, en börs som blev galen, om drömmar som gick i kras då börsbubblan brast, om börsmäklare, it-hjältar och finans­analytiker, om ett land som förlorade sin självbevarelsedrift. Det fanns varningssignaler, men få brydde sig om dem. Många blev rika, ofattbart rika, på kort tid, och många blev fattiga efter kort tid. Speciellt upprörd är han över den ansvarslösa behandlingen av småsparare. Politiker, finansanalytiker, journalister svek allmänintresset,då de bara talade om chanser, spred hjältedyrkan, och inte talade om risker.Man kan säga att boken är ett gott reportage med många nedslag i några års verklighet. Vi får möta personer och företag som exempelvis Jonas Birgersson, Jan Carendi, Johan Staël von Holstein, Lars Eric Petersson, Björn Rosengren och Kjell Spångberg samt Framfab, Skandia och Telia för att nämna några. Det är en lättläst bok, delvis spännande och roande om uttrycken nu inte missförstås i detta allvarliga sammanhang. Men det framkommer föga nytt. Vi har redan läst om detta i tidningarna under gångna år.Det är några saker som stör mig. Också om Elmbrant har kunnande och överblick, läst mycket och talat med många, så finns ett antal sakfel, kanske slarvfel i boken. Den bild han ger är också litet för vinklad och ensidig. Det finns förvisso mycket att kritisera, men att jämföra aktiemarknaden med en tombola är ändå överord. För att nu nämna bara ett exempel. Min främsta invändning är dock att boken innehåller så litet av analys. Vi får läsa om en mängd händelser, men inte särskilt mycket om orsakerna till händelserna. Han skriver i ett sammanhang att nog borde det gå att hitta ett klokare och mer realistiskt system än det vi har sett. Men han har inga funderingar kring hur ett sådant system skulle kunna se ut.Det är ju av misstag vi bör lära, i synnerhet som Elmbrant sannolikt har rätt då han säger att vi inte har lärt oss särskilt mycket av just denna kris och att det mesta talar för att det kommer att händaigen, även om vi inte vet när, var och hur nästa bubbla uppstår. Hur bör då ett klokare och mer realistiskt sy­stem se ut, hur skall vi få människor att agera klokare och mer realistiskt för att minimera riskerna och skadorna för enskilda, för företagoch för samhälle?