Nattliga tillstånd

Hos Beate Grimsrud har gränsen mellan verklighet och dröm alltid varit hårfin och lätt att glida över. Båda tillstånden har framstått som lika betydelsefulla för de historier som hon berättar. I sin nya roman Har någon sett mig någon annanstans? (med undertiteln Skärvor ur en ganska lång natt) har hon nästan helt och hållet lämnar den vakna världen bakom sig. Det känns som en naturlig utveckling av hennes författarskap, även om den får hennes två närmast föregående romaner, uppväxt- och familjeskildringarna Jag smyger förbi en yxa och Vad är det som finns i skogen barn? att framstå som saklig realism i jämförelse.

Romanen börjar med att berättarjaget, en författare, lägger sig ner för att sova. Därpå följer nattens drömmar; en rad historier som börjar och ibland avlutas, ibland övergår i något annat och ibland tvärt avbryts för att återkomma senare. Förvrängda minnen från det vakna livet blandas med rena fantasisituationer. Vissa gestalter återkommer gång på gång i olika sammanhang. Där finns författarens bästa vän som hon omväxlande lyckas och misslyckas att kommunicera med, en strängteoretiker som handgripligt försöker försvara sina teorier, Anders, en av författarens - och möjligtvis även Grimsruds - uppdiktade gestalter och andra litterära och mytologiska figurer. En namnlös kvinna som ständigt ökar eller minskar i storlek och löser olösbara ekvationer som hon hittar under linoleummattan verkar vara en blinkning åt matematikern Charles Dogdson/Lewis Carroll och hans barnböcker om Alices drömlika äventyr i Under- och Spegellandet. Då och då avbryts drömmen (eller gör den det?) av telefonsamtal som är tillspetsade och absurda varianter av opinionsundersökningar och telefonförsäljning. Det hela är oerhört skickligt genomfört, lika säreget självklart och sammanhängande som drömmar kan vara, trots deras brist på traditionell logik och linjärt händelseförlopp. Grimsruds språk är också en njutning att läsa, tillräckligt fyllt av associationer, ordvrängningar och abrupta liknelser för att engagera och överraska i sig självt, tillräckligt enkelt och klart för att läsningen ska bli begriplig.

Har någon sett mig någon annanstans? hade lätt kunnat stanna vid att vara en underfundig lek med form, men lyckas bli mer än så. Genom de absurda drömversionerna av vardagliga situationer, som kvällskurser och stormöten, shoppingturer och teaterbesök, inbjuds vi till att kritiskt granska vår tillvaro, våra värderingar och vilka ideal som samhället premierar. Andra episoder tar upp frågor om liv och död, ondska och godhet och det konstnärliga skapandets villkor. Intressantast blir det när författaren börjar fråga sig varför världen ändå fungerar så bra som den gör, varför människor inte alltid följer sina lägsta impulser utan ofta är ganska så hyggliga? Något svar ges inte, varken på denna fråga eller på de andra som dyker upp under nattens gång. Men de är ställda och som läsare kan man ta med sig dem och bearbeta dem i vaket tillstånd eller i sovande.

Nattliga tillstånd

Beate Grimsruds nya roman blir mer än en formlek, skriver Anne Marcusson.