Norrländska hedersledamöter i festskrift

Den 15 november 2003 avslutade Stig Strömholm en 25-årig period inom den absoluta ledningen av Norrlands nation. För att hylla honom och hans hustru Gunilla, när de således efterträddes av Tore och Birgitta Frängsmyr som nationens inspektorspar, har man i serien Norrlandica låtit utge en festskrift.Den har en originell men vällyckad karaktär. Den biograferar och numrerar nämligen nationens samtliga hedersledamöter. Från år 1827, då slutligen de medelpado- jämtländska och bottniska nationerna förenades till en enda, Norrlands, fram till 2003. Det handlar om 396 personer. De 286 sidorna, med många illustrationer, hålls samman av ett gediget och snyggt band.Vilka blir hedersledamöter?Att Sune Lindh (nr 384), kunnig och omdömesgill personhistoriker, åtagit sig uppdraget som redaktör, borgar för att det blivit välgjort. Han har dessutom haft hjälp av en stab äldre och yngre landsmän. Recensenten har med sina mest skärpta felfinnarambitioner knappast hittat någon anmärkning, som vore värd trycksvärtan.Man kan naturligtvis fundera över vilka som utses till hedersledamöter vid en studentnation. Vissa ämbetsinnehavare är så pass självskrivna att det närmast vore en prickning om de inte utsågs. Det gäller exempelvis landshövdingarna, och eftersom nationens upptagningsområde rymmer hela fyra län, är de verkligen många i den här boken.Vidare förekommer en stor grupp företagsledare såsom Svante Strandberg, Carl Z Haeggström och åtskilliga med namnet Kempe. Så naturligtvis biskopar, författare, politiker och sist men inte minst talrika professorer och andra akademiker. Länge var det naturligtvis bara gubbar som fick dessa nådevedermälen. Om jag har läst rätt var Julia Svedelius den första kvinna som blev Norrlands nations hedersledamot, 1939. Hon hade gjort stora insatser för bl a arbetsstugorna i Norrbotten. År 1948 utsågs nästa kvinna: Sibylla, hertiginna av Västerbotten.Några utsedda hedersledamöter har aldrig satt sin fot på nationen, konstaterar Sune Lindh. Det förekommer att man inte ens besvarat meddelandet om att man har utsetts. Jag känner till motsvarande nonchalans från en mig närstående nation. En numera avliden uppskattad trubadur och en ännu i hög grad levande filmregissör har aldrig visat sig trots ivriga och underdåniga invitationer. På Norrlands har man därför 1986 infört den kloka regeln att en kallad hedersledamot skall låta sig installeras inom en treårsperiod. Om icke så skett, förfaller utmärkelsen. Möjligheten finns ju alltid att avstå från hedersledamotskapet, något som har hänt två gånger.Från Bredman till HellströmDenna samling av personuppgifter från nära 200 år är till mycket stor nytta, inte bara för norrlänningar utan för alla som sysslar med biografisk forskning. Den innehåller inte bara yttre data utan ger kortfattade men pregnanta beskrivningar av personernas insatser samt uppgifter om deras familjer. Källorna anges noga.En Uppsalabo observerar med särskild tillfredsställelse att den första av biografierna ägnats Johan Bredman, den tidigaste inspektorn för den förenade nationen. Bredman var en vänlig man, som kanske inte gjort sig så kändinom astronomin, men som har knutits till lovprisandet av Uppsala. Det kan möjligen, sägs det i Gluntarne, finnas en lika bra stad på någon avlägsen planet, "vars namn ej självaste Bredman vet". Den sist nämnde hedersledmoten är Olof Hellström, den skulptör som i högre grad än de flesta nu levande konstnärer satt sin prägel på Uppsala.Torgny Nevéus