Vi är alla offer, vittnen och förövare.
Det är sant att människor hela tiden skapar och prövar roller. Vi är alla bundna vid vår yta, samtidigt som vi måste ta oss bort från den för att skapa nära relationer. Att vara vacker kan, paradoxalt nog, i alla fall enligt en vulgärargumentation, vara att göra sig inbjudande för såväl vännen som våldtäktsmannen. Ytan kan göra en människa till ett objekt, och samtidigt till en företrädare för något mera svårdefinierat.
I Selene Hellströms debutbok, novellsamlingen Våra händer stickande, kliande, återfinner man oftast jagberättaren i en mer eller mindre vardaglig händelse: till exempel vid en busshållplats, på vårdinrättningen, hos en kompis eller i hemmet.
Det rör sig om 20 kortare berättelser som hyfsat väl håller sig till temat maktförhållanden. Hellströms texter behandlar olika former av övergrepp, och fysiska eller mentala hot. Det kan handla om att känna sig otillräcklig som nybliven förälder i förhållande till en läkare eller om att vara intresserad av någon annans kille på skolbalen.
Eller mer generellt: om den gråzon där överordning respektive underordning uppstår.
Novellerna är skrivna på en klar och aningen distanserad prosa, och alltid liksom ryckta ur ett sammanhang som man bara kan ana sig till. De lämnar en osäkerhet eller ett obehag i bakgrunden. Man kan säga att Hellströms ton, trots sin vardaglighet, är lätt suggererande; de underliggande och osynliga hierarkierna i berättelserna ger upphov till en känsla av en gnagande olust.
I Selene Hellströms prosa antyds ofta insikten om att våra roller hela tiden måste omprövas och omförhandlas för att vi ska kunna leva med dem.
Ibland är intrycket lite förstrött och luddigt, och vad som sägs kanske inte är så mycket mer än att makt också kan missbrukas.
Sammantaget utmynnar de tjugo eleganta berättelserna dock, med sina moraliska tangeringspunkter, i en gestaltning av den desperation som vi kan ana på många håll i vårt samhälle: vi är alla i någon mån offer, vittnen och förövare.
Inga tydliga svar ges; den här kortprosan antyder bara problemets art.