Nya dagböcker med stort och smått

Nya böcker:Tage Erlander: Dagböcker 1954 utg av Sven Erlander (Gidlunds Förlag, inb cirkapris 259 kr)Tage Erlander har nu nått till 1954 i sina dagböcker. Han har varit statsråd i tio år, varav åtta år som statsminister och partiordförande. Den som läst hans dagböcker (nu fem band om sammanlagt 2 000 sidor) och fortsätter att läsa känner igen hans sätt att skriva, hans sätt att skildra dagliga mödor, sitt eget och familjens liv och aktuella politiska händelser. Fortfarande gäller att det är intressant och roande att läsa hans dagböcker, men också att forskare och andra som förväntat sigatt finna nya och betydelsefulla fakta och "avslöjanden" inte fått så mycket av den varan."Inga nyheter", skriver Erlander vid ett tillfälle och det gäller faktiskt hela denna nya bok, trots att han gjort noteringar varenda dag under året, förutom åtta. Och ibland långa och detaljrika noteringar.Nu var kanske 1954 inte något spännande politiskt år. Det var visserligen kommunalval och Erlander skriver naturligtvis om detta, om resor, tal och möten. I vanlig ordning är han ibland nöjd, ibland missnöjd, med sina insatser.Tre nya inslag i dagböckerna vill jag — trots vad som nyss sagts — nämna. Erlander kände sig nu säkrare i sin roll som statsminister. Tidigare har ju hans känsla av otillräcklighet dominerat. Valdagen skriver han: "Och så måste jag säga, att jag själv har präglat denna valrörelse på ett helt annat sätt än tidigare. Ledarställningen har varit obestridd."Några större förändringar medförde inte valet. Socialdemokraterna ökade något jämfört med andrakammarvalet 1952 och minskade något jämfört med kommunalvalet 1950. Koalitionsregeringen socialdemokrater—bondeförbund satt kvar och de borgerliga partierna behöll majoriteten i Stockholms stad.Kärleken till HarpsundEtt annat nytt inslag i Erlanders liv var hans starkare internationella engagemang. Han gjorde flera utrikesresor och mötte bl a ledarna för de engelska och tyska socialdemokraterna, liksom bl a president Eisenhower, premiärminister Churchill och förbundskansler Adenauer. Och i Norden hade han särskilt nära kontakt med danska socialdemokrater.Ett tredje nytt inslag var hans växande kärlek till Harpsund. Av tidigare dagböcker har ju framgått hans tvekan, närmast ovilja, att motta donationen. Men 1954 ändrar han mening och är ofta på Harpsund, ibland för att arbeta, ibland med internationella och svenska gäster, ibland med familj och vänner. "Underligt med Harpsund. Det tycks utveckla människornas bästa sidor", skriver han.Åtskilligt i denna nya dagbok känner vi emellertid igen från tidigare dagböcker:— Han är trött och arbetar för mycket. "Gårdagens viktigaste händelse var att jag fick fara hem tidigt och sova ut mycket intensivt." ? "För djäkligt och för djävligt." ? "Underbart att jag fått så ledigt att jag hunnit klippa mig";— Han håller för många tal. "Den vecka som kommer rymmer sju tal, därav två viktiga";— "Partivännerna vidhåller sin beslutsamhet att ta livet av partiordföranden." Det är då viktigt att komma ihåg att han själv i hög grad skrev sina tal och att det vanliga samfärdselmedlet även för en statsminister var tåg. Och inga X2000!— Han växlar snabbt i sina personomdömen. Om Per Edvin Sköld, ett av de statsråd han satte störst värde på, skriver han en dag "Sköld har ju alltid en förmåga att konstra som är fantastisk" och följande dag "Sköld är som alltid klok och resonabel";Partipressen- Han har problem inom par­tiet, bl a en nominering till förs-takammarvalet. Gustav Möller hade länge varit med i första kammaren men föll nu för en åldersgräns som partidistriktet i Stockholms län hade satt upp. Erlander och många andra tyckte att en person som spelat en så stor roll inom partiet och som fortsatt var vital borde ha fått fortsätta men så blev det inte.- Han har problem med partipressen och med journalister i de egna tidningarna. En journalist kallar han för "idioten", en annan för "denna halvimbecilla typ". Så suckar han: "Man är nästan glad åt att våra tidningar går så dåligt."— Han har svårt att bestämma sig och för mängder av samtal med olika statsråd om förändringar inom regeringen (Ulla Lindström blev statsråd med ansvar för familje- och konsumentfrågor), om landshövdingeutnämningar och t o m om ordförandeuppdrag i olika nämnder och styrelser.Alltså stort och smått i känd Erlandersk blandning. Kanske blir kommande dagböcker mera spännande. De följande åren rymmer ju bl a andrakammarval, ATP-strid och folkomröstning, upplösning av koalitionsregeringen och nyval till andra kammaren.