Det finns vissa sanningar som står sig genom tiderna: det är segrarna som skriver historien, kvinnorna får betala högsta priset och sanningen är det första offret i kriget, nu som då. Alla dessa saker är tydliga i Miriam Gebhardts bok ”När soldaterna kom” som handlar om andra världskrigets slut.
Enligt de gängse åsikterna kom de amerikanska soldaterna som hyllade befriare, ivrigt påhejade av flaggviftande kvinnor. De bjöd på cigaretter och tuggummi, med dem kunde man tryggt gå på en dejt. Ryssarna var brutala våldtäktsmän.
Miriam Gebhardt visar på en helt annan – eller rättare sagt fördjupad bild. Även de västallierade begick otaliga övergrepp, enligt henne våldtogs ett par hundra tusen tyska kvinnor. Hon är den första forskaren som på allvar gett sig in för att belysa detta som förtigits i mer än 70 år, för att ingen ville höra, för att offren själva skämdes, för att de tyska soldaterna gjort detsamma i de ockuperade områdena.
En av orsakerna till att historien kommit att belysas på det sätt den gjorts är ju att det passade så bra in i propagandan under ”kalla kriget” mellan Sovjet och USA-alliansen. Bilden av ryssarna som våldtäktsbenägna monster jämförda med de prydliga grabbarna från väst var helt enkelt för bra för att inte använda.
Det viktigaste med hennes bok är inte siffrorna, de har också mötts av en hel del kritik. Hon har inte dokumenterat så många övergrepp utan gjort en överslagsberäkning på hur många barn tio år senare som sades ha tillkommit genom en amerikansk våldtäkt. Självklart en vansklig metod, men kanske den enda för att få en uppfattning om mängden.
Det spelar heller ingen jätteroll om det skiljer på några tiotusental mer eller mindre. Det viktiga är att det blir ett slags upprättelse för de osynliggjorda offren, även om det förstås är för sent för kanske de flesta. Miriam Gebhardt berättar om med vilken befrielse flera av de hon träffat visar prov på när de till slut får prata med någon som verkligen vill veta. Hon berättar ett antal skrämmande och djupt berörande historier hämtade från tiden. Hon har många exempel på vad som skedde under den allierade ockupationen av Tyskland.
Lika otäckt är det förstås att mönstren går igen i alla krig. Vi känner igen det från den dagliga nyhetsrapporteringen från krigsområden just nu. Det viktigaste som hennes bok förmedlar förutom upprättelsen är förstås en förståelse för vad som händer i vår tid, om vad man kan göra för att hjälpa de drabbade. Men det är väl att hoppas för mycket är jag rädd.