Uppsalaförfattaren Kjell Eriksson har lämnat hemstaden för att delar av året bo på ön Itaparica i Brasilien. Möjligen kände han efter att ha publicerat den självbiografiska boken Simma i mörker förra året ett behov av miljöombyte. Han övergav samtidigt också sin huvudperson, kriminalkommissarien Ann Lindell, efter tio böcker, där den sista var utmärkta Öppen grav. Både Kjell och Ann är saknade. Författaren satte staden och landskapet på deckarkartan.
Skillnaden är förstås mycket stor mellan Uppland och Brasilien. Det måste ha inneburit en enorm utmaning och självklar nytändning för Kjell Eriksson att starta en helt ny serie böcker med nya personer i huvudrollerna. Nu heter den främsta av dem kommissarie Santos och har sin ofta motvilliga gärning på en ö utanför Salvador på Brasiliens östkust. Där ser han helst att han kan ta sig en öl i hängmattan och filosofera över olika kvinnor han mött.
Men det är förstås som förgjort. På samma dag sker två mord. Minst två för mycket tycker Santos, dessutom som han minns att det ena offret är något slags avlägsen kusin, Raoul. Denne hittas spetsad på en påle under en fallfärdig bro. Men, han var en känd småskurk så det är väl sådant som händer, tänker han. Men så blir också Orlando, ”en hygglig karl”, skjuten.
Tonårspojken Luciano störs i sitt dagliga onanerande i naturen av ett smärtsamt stönande. En skottskadad man ligger uträckt bakom några buskar. I en blandning av empati och äventyrslystnad bestämmer han sig för att hjälpa mannen.
Kjell Eriksson har åstadkommit ett myllrande och fascinerande persongalleri i sin nya spänningsroman Spetsad. Han berättar med inkännande hand och lyckas fånga in udda människoöden och fängslande miljöer. Här får människorna kämpa för att få till en dräglig tillvaro och i bästa fall dessutom behålla någon form av värdighet.
Som kontrast till Santos ofta cyniska och buffliga framtoning finns nykomlingen Luiz som är betydligt mer mjuk och känslig. Han råkar dessutom bli kär i Orlandos änka, vilket milt sagt ställer till en del komplikationer. Skildringen av deras möten visar Kjell Eriksson från sin mildaste sida.
Annars finns det mängder av smått burleska och mustiga skildringar av livet i denna varma och fuktiga landsända. På många sätt hade det kunnat vara en historia som utspelas någonstans runt 1880 i amerikanska västern. Fast här finns ju bilar och tv förstås.
Kjell Eriksson har lyckats byta geografi och karaktärer på ett bra sätt. Han har en kärv och läsvänlig berättarstil med underliggande humor, och inte minst en tydlig värme för sina ofta moraliskt skröpliga personer. Skildringen av ett Brasilien bortom turiststråken är också välkommen, nu när landet är en av världens boom-ekonomier. Att det funkar bra visar sig inte minst i att jag ofta struntar i lösningen av morden och bara hänger på berättelsen.
Jag ser fram emot nästa bok i serien. Fast lite saknar jag kriminalkommissarien Ann Lindell. Hon kanske kunde få möta Santos i en bok, de skulle säkert ha mycket att tala om. Eller inte.