Den franske författaren Jean-NoĂ«l Pancrazi (f. 1949) vĂ€xte upp i Algeriet men flyttade till Frankrike som tonĂ„ring. Han har gett ut sexton böcker, varav flera prisbelönats. Han bor sedan mĂ„nga Ă„r i Paris. Med âBergetâ introduceras han pĂ„ svenska. Romanen utkom i Frankrike 2012.
âBergetâ bygger pĂ„ en sjĂ€lvbiografisk hĂ€ndelse under det algeriska sjĂ€lvstĂ€ndighetskriget. En junieftermiddag leker Jean-NoĂ«l med sina kamrater pĂ„ gĂ„rden till den kvarn dĂ€r hans far arbetar. DĂ„ erbjuder kvarnens chaufför barnen en Ă„ktur med flakbil upp i berget, vilket Ă€r förbjudet. Kamraterna far ivĂ€g för att leta efter guldbaggar men Jean-NoĂ«l bestĂ€mmer sig för att stanna kvar. Det blir kvĂ€ll och barnen kommer inte tillbaka. En militĂ€rpatrull skickas ut pĂ„ spaning efter dem. Det blir upptakten till denna korta suverĂ€na roman.
Under Algerietkriget begicks grymheter bĂ„de frĂ„n fransmĂ€nnens och upprorsmĂ€nnens sida. Situationen förvĂ€rrades av den franska befolkningen i Algeriet, de sĂ„ kallade svartfötterna, som motsatte sig varje slags sjĂ€lvstĂ€ndighet. Kriget pĂ„gick frĂ„n 1954 till 1962 dĂ„ Algeriet blev sjĂ€lvstĂ€ndigt. Det var en komplicerad konflikt som kĂ€nnetecknades av gerillakrig, terrorism mot civila och terrorismbekĂ€mpning av den franska armĂ©n. Det var ocksĂ„ ett inbördeskrig mellan regeringstrogna algerier och gerillan FLN. Konflikten ledde dessutom till att de Gaulle kom till makten som femte republikens president. Berömt Ă€r hans tal inför en stor folkmassa i Alger 1958 dĂ„ han försĂ€krade de franska kolonisterna: âJe vous ai comprisâ (Jag har förstĂ„tt er). De orden uppfattades av kolonisterna som om Frankrike aldrig skulle tillĂ„ta bildandet av ett fritt Algeriet. Andra uppfattade orden annorlunda.
Det Ă€r mot denna bakgrund som handlingen i âBergetâ utspelar sig. Det tog Jean-NoĂ«l Pancrazi drygt 50 Ă„r innan han kunde skriva om den traumatiska hĂ€ndelsen den dĂ€r junidagen 1962 i en liten stad i Algeriet nĂ„gra mĂ„nader före sjĂ€lvstĂ€ndighetsförklaringen. Boken kan lĂ€sas som en bearbetning av den livslĂ„nga sorg och skuld som det brutala mordet pĂ„ kamraterna orsakat. De fĂ„r halsen avskuren. BerĂ€ttelsen utvecklar sig till ett ödesdrama skrivet pĂ„ en glasklar poetisk prosa. Det var lĂ€nge sedan jag lĂ€ste en sĂ„dan lĂ„gmĂ€lt drabbande text.
Razzior och utomrÀttsliga avrÀttningar av misstÀnkta följer pÄ dödandet av de franska barnen och det spÀr ytterligare pÄ hatet mellan fransmÀn och algerier. RÀdsla och misstÀnksamhet förpestar den lilla staden och den franska befolkningen emigrerar i panik till ett Frankrike som svikit dem genom fredsfördraget i Evian. I sitt nya hemland möts de av misstro och behandlas som oönskade invandrare. BerÀttarens far blir en vilsen spillra av sitt forna jag och sjÀlv kÀnner sig Jean-Noël som en rotlös frÀmling var han Àn befinner sig.
Den dĂ€r junidagen 1962 har format inte bara Jean-NoĂ«l Pancrazys karaktĂ€r utan Ă€ven hans öde. Hela livet har han kĂ€nt sig som en svikare som upprepar sveket mot dem han Ă€lskar. Han sviker sin gamle far och sin döende mor och förföljs överallt av ödets flakbil. Kanske Ă€r det just denna flakbil som gjort honom till författare. Det Ă€r i varje fall vad undertexten i âBergetâ antyder. Boken slutar med att han Ă„ker buss upp i Atlasbergen i Marocko och fĂ„r syn pĂ„ en flakbil med skrattande barn. De ropar och vill ge honom en guldbagge. Livstro vinner till sist över livsförnekelse.