Oinspirerad benknäckardäckare

Boris Akunin har med sin Fandorinserie blivit känd som en skicklig pastischförfattare av deckare i alla dess former. Böckerna om den unge Erast Fandorins brottsbekämparbana i tsartidens Ryssland — hittills elva stycken — utgör en provkarta över kriminalromanens olika stilar, där varje del förhåller sig till en egen tradition i genren. Tre finns sedan tidigare på svenska. Vinterdrottningen var en hyllning till den ryska 1800-talsromanen, Leviathan en flirt med Agatha Christie, Turkisk gambit en lek med agentromanens konventioner. Kitschigt men underhållande. Serien har bara i Ryssland sålt i över tio miljoner exemplar, vilket gör Akunin, eller Gregorij Tjchartisjvili som han egentligen heter, en 48-årig litteraturvetare, översättare och japanolog, till landets mest läste författare.I den fjärde delen återvänder Fandorin efter sex års tjänstgöring i Tokyo till hemstaden Moskva. Med sig har han betjänten Masa, en japansk krigare begiven på harakiri, och en smärre arsenal kaststjärnoroch karatepinnar, nyutbildad ninja som han är. Men trots att Akunin på detta sätt utrustat Fandorin med såväl en þd>sidekick som nya, dödliga talanger är det tydligt att han redan tröttnat på sin stammande hjälte. Akilles död sönderfaller i två delar. Den första skildrar Fandorins ansträngningar för att lösa en mordgåta och avvärja en förestående statskupp. Berättandet går på rutin och saknar i princip all den ironi, lekfullhet och nostalgiskt skimrande tidskänsla som fick i synnerhet den förs­taboken att sprudla.Först i den andra delen, en roman i romanen, vaknar Akunin ur sin slummer. I den ödesmättade legendens form skildras Achimas, Fandorins onde tvilling och nemesis, väg på brottets bana. Historien om barnet som ser sina föräldrar slaktas av rövare i de kaukasiska bergen, adopteras av en islamistisk vapensmugglare och blir en ryktbar internationell yrkesmördare och playboy är riktigt fängslande, samtidigt som den ger en idémässig motpol till den gode Fandoringestalten. Precis som Fandorin är Achimas en artig, behärskad och elegant gentleman som ser på världen med klarblå ögon och genomträngande blick, men som under den svala ytan bär på en hemlig sorg och ett bultande hjärta. Skillnaden är att Fandorin brinner för fosterlandet och Achimas för pengar. Var Akunin har sina sympatier kommer i den blodiga uppgörelsen knappast som en överraskning: boken är full av anspelningar på korruptionen och rövarkapitalismen i dagens Ryssland. Men också av islamofobi, rasistiska fördomar och våldspornografiska utsvävningar, vilket drar ned betyget ytterligare.Det sämsta med Akunins oinspirerade benknäckardeckare är dock förlagets tilltag att mitt under pågående utgivning byta ut de tjusiga, diskret silverfärgade omslagen mot en rent gräsligt färgglad formgivning.