Om geniets uppkomst

Charles Darwin, 1809-1882, var en brittisk naturforskare. Hans livs stora verk On the Origin of Species by Means of Natural Selection, utkom 1859 (på svenska 1871, Om arternas uppkomst).
Darwin väckte den känsliga frågan om människans plats i den evolutionära hierarkin. Först 1871 vågade han publicera sitt verk The Descent of Man (Om människans härledning). Darwin är också känd för sin berättelse om resan med fartyget Beagle, Naturalist's Voyage round the World (1839, Resa kring jorden).
Sverker Sörlin, född 1956, är idéhistoriker och professor i miljöhistoria, knuten till Tekniska Högskolan i Stockholm. Han är också författare till en rad böcker inom främst idéhistoria och han fick 2004 Augustpriset för Världens ordning och Mörkret i människan. Europas idéhistoria 1492-1918.

I alla länder där forskningen är någorlunda fri firas detta år ett darwinskt dubbeljubileum: det är 200 år sedan Charles Darwin föddes och 150 år sedan hans revolutionerande bok, "Om arternas uppkomst", kom ut. Den boken förändrade irreversibelt det mänskliga tänkandet. Efter 1859 var ingenting mer sig likt.
Många är de böcker som med anledning av jubileumsåret kommit ut på världsspråken, dessutom en och annan på svenska. I dem ligger tonvikten på Darwins vetenskapliga insats och den djupgående betydelse inom och utanför naturvetenskapen som hans stora teori, om naturligt urval som den viktigaste drivkraften i evolutionsprocessen, har ännu i dag.
Inte så hos Sverker Sörlin, som i stället fokuserar på Darwin som person och som centralgestalt i ett vidlyftigt nätverk av familj, övriga släktingar, vänner, kolleger, korrespondenter runt om i världen, tjänstefolk och grannar. In i denna miljö föddes år 1809 Charles Darwin, med en framgångsrik läkare, tillika privatbankir och börsaktör som far och med en mor ur den stormrika familjen Wedgwood. Medan hans farfar och far närmast kan beskrivas som agnostiker, kom han - efter moget övervägande, för att inte säga med största tvekan - att fria till och gifta sig med sin djupt religiösa helkusin, Emma Wedgwood.

Det tjugo år långa dröjsmålet mellan hans insikt om det naturliga urvalets betydelse för livets mångfald och publiceringen av "Om arternas uppkomst" brukar tillskrivas hans ovilja att såra sin fromma hustru med en skrift som utgör en antibiblisk argumentation för en materialistisk "skapelseprocess". Och så var det nog, men utan tvivel spelade även andra faktorer en viktig roll, inte minst en respektabel ambition hos Darwin att förvärva större egen erfarenhet av solid systematisk forskning än den han hade när han omkring 1837 först "såg ljuset".
Darwin avskydde intensivt sin skolgång, föga förvånande med tanke på att undervisningen uteslutande omfattade antikens historia och språk - klen kost för en gryende fältbiolog. Hans avsmak var nästan lika stark för den universitetsutbildning, först i medicin och sedan i teologi, som han formellt ägnade sig åt. Vad som än gödde hans kommande vetenskapliga kreativitet, inte var det formell undervisning.
Men däremot lärarna! På båda sina universitet, Edinburgh och Cambridge, blev han god vän med ett antal framstående professorer i olika naturvetenskapliga discipliner, deltog i deras seminarier och exkursioner och sög tacksamt i sig den stimulans och uppmuntran de generöst gav honom. Vid sidan av denna högst informella undervisning läste han brett och satte sig in i de mest skilda idévärldar.

Tack vare sina vetenskapliga kontakter och sin sociala bakgrund erbjöds han att delta som konversatör med kaptenen och därjämte "naturalist" i en världsomsegling med ett av den brittiska flottans fartyg. Under den resan, som kom att vara i nästan fem år, vidgades högst avsevärt hans vyer, och han lärde sig att arbeta hårt och disciplinerat både i fält och bakom mikroskopet. Efter hemkomsten hade han anledning att ta kontakt med specialister inom olika vetenskapliga specialiteter och hade snart blivit fast förankrad i det akademiska nätverket i London och Cambridge.
Goda kontakter, förmåga att tänka både fritt och rätt, fallenhet för hårt arbete och en enastående talang att ana och dokumentera vetenskapliga samband och relationer hör till de omständigheter som kraftfullt bidrog till att dana den forskare som i sinom tid skulle publicera den mest livskraftiga naturvetenskapliga teori som någon hitintills lagt fram. Ekonomiskt oberoende var naturligtvis också en faktor av stor betydelse: inga tidsbegränsade anslag och tjänster att bekymra sig över. Pappa och svärfar garanterade att kassan aldrig sinade.
I Sörlins bok möter vi ett oerhört rikt persongalleri från olika stadier av Darwins levnadslopp: registret omfattar omkring 275 namn, av vilka dock långt ifrån alla var samtida med Darwin eller hade betydelse för hans vetenskapliga gärning utan nämns av andra skäl. Hans familj ägnas stor uppmärksamhet, och rätt så. Han var en extremt närvarande pappa och älskade sina barn, som i högsta grad besvarade hans kärlek. Tio fick Emma och han, och sju överlevde till vuxen ålder. Också i den talrika tjänstestaben var han personligt engagerad och visade sina trotjänare stor generositet. Alla människor i hans närhet smittades av hans intresse och ställde upp som forskningsassistenter med olika uppdrag.

Hur man än definierar begreppet intelligens var uppenbarligen Charles Darwin en mycket intelligent person. Men det hade naturligtvis inte hjälpt, om han inte hamnat i och själv vidareutvecklat ett nätverk av människor med de mest skilda kunskaper och erfarenheter. Sörlins bok beskriver insiktsfullt detta samspel mellan medfödd begåvning och gynnsam social miljö.
Ända in i sina sista levnadsår behöll Charles Darwin sin forskningsgnista och gjorde observationer och inte minst experiment med växter och djur i sin trädgård. Sina viktigaste resultat rapporterade han i bokform och på ett språk som gjorde dem begripliga för envar. En av hans sista skrifter är en kort självbiografi, uttryckligen riktad till hans barn och barnbarn, men också en outsinlig källa för nutida darwinkommentatorer. Den slutar med orden: "Med hänsyn till de måttliga gåvor jag besitter finner jag det högst förvånansvärt att jag i betydande grad har påverkat åtskilliga lärde mäns uppfattningar i ett antal viktiga frågor." Blygsamt, eller hur? Men som Sörlin framhåller hade Darwin också en högst förståelig önskan att hans resultat skulle få den uppmärksamhet de rimligtvis förtjänade. Undrar om han anade att hans insikter och insatser ännu efter 150 år - en evighet i naturvetenskapens historia - fortfarande skulle komma att befinna sig mitt i centrum för den biologiska forskningen.
Sörlins bok är i högsta grad läsvärd som en initierad och detaljrik framställning av den intellektuella miljön i England kring mitten av 1800-talet och hur en forskningsinsats som Darwins kunde genomföras i detta samhälle med dess sällsamma blandning av grundmurad konservatism och nyfiken framtidsförväntan. För att riktigt uppskatta hans bok bör man emellertid först ha satt sig in i innebörden av Charles Darwins "stora teori" och dess fundamentala betydelse för den moderna biologin.

Staffan Ulfstrand
Professor emeritus i zooekologi vid Uppsala universitet

Om geniets uppkomst

Vad hade den store naturforskaren varit utan sin omgivning? I sin nya bok berättar författaren Sverker Sörlin om Charles Darwins nätverk och uppväxt. En insiktsfull beskrivning av samspelet mellan miljö och begåvning, finner Staffan Ulfstrand.