Den augustnominerade Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är en välskriven och innehållsrik ungdomsbok där ond magi och häxkonster uppstår i en annars helt realistisk berättelse. Engelsfors är en förfallen bruksort där allt känns hopplöst och ingen riktigt passar in. Minoo är en alldeles vanlig tjej i ett perfekt hem, men utan vänner. Elias hör röster i huvudet och skär sig. Vanessa bor i ett rörigt och bråkigt hem men går aldrig ofixad till skolan, medan Anna-Karin går till skolan med nedböjt huvud och nattsvart känsla. Rebecka är ihop med skolans populäraste kille, men håller tyst om sin anorexi. Ida mobbar och är inte omtyckt av någon. Linnea har en tuff stil men hennes pappa vinglar bland a-lagarna.
Problem i relationerna med vänner och föräldrar skildras skickligt i korta scener som säger mycket. I texten ryms en hel generations ångest i en bygd där centrum är dött och skolan ligger utanför stan, ”som ett fängelse”. Elias blir den första som dör.
Det intressanta med den här berättelsen är den magiska värld som plötsligt uppenbarar sig, hur fint detta går att foga in i den realistiska berättelsen och hur det påverkar och utvecklar gestalternas karaktärer.
En kväll är månen blodröd och allt ska komma att förändras. Flickan som alltid gömt sig eller mobbats får plötsligt förmåga att påverka andra – att tycka om henne. Men det är farligt! En flicka kan bli osynlig och en annan kan få saker att fatta eld. Alla har förmågor som påverkar deras gemensamma kamp mot den okända ondskan och deras vardagliga liv. Flickorna tvingas att hålla ihop trots att de ibland hatar varandra. För att överleva.
Kärleks- och vänskapsbeskrivningar är starka men många skildringar hinner inte riktigt gå på djupet. Men det här är en spännande och läsvärd bok och förhoppningsvis får vi veta mer om cirkelns häxor i del två och tre!