Konstiga djur, av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore, är en härlig bok med budskapet att alla är speciella. Jättemyrsloken får ofta höra att han är konstig och det bekymrar honom. Men när hans vän hasselmusen säger att det är bra att vara konstig vill han plötsligt vara konstigast av alla. Han utlyser en tävling och alla tävlande djur får beskriva sig själva och varför de är konstiga.
Fint infogat i berättelsen finns personliga små brev och bilder från vart och ett av djuren. Här får man, nästan utan att märka det, i sig spännande och roliga fakta om allt ifrån näsapor och näbbdjur till dagsländor och myror. Och naturligtvis är alla konstiga på sitt sätt, den ena till och med konstigare än den andra (har tänder på tungan, bor i bajs, har fyra magar…). Det är helt enkelt ovanligare att vara vanlig än att vara konstig.
Tonen i boken är humoristisk och lite filosofisk. Ni som längtar efter något som liknar Ulf Nilssons Ost till alla möss eller Janoschs Lilla Tiger och Lilla Björn kan nog känna igen er i det här. Lite pratigt och utan större dramatiska inslag, men finurligt och snyggt skrivet. Här finns en träffande allegori över Internet, som nog skjuter över målet för många barn. men som lockar till igenkännande skratt hos oss som upplevt tiden innan begrepp som ”ånn lajn”, ”support” och ”sajberspejs” blev vardagsmat.
Konstiga djur handlar också om vänskap och lite om självsäkerhet. I berättelsens början är hasselmusen den kloka och rådiga, medan jättemyrsloken famlar och frågar, men efterhand vågar jättemyrsloken tro mer på sig själv och relationen blir mer jämbördig. Det här fångas fint i de sympatiska bilderna, som finns på varje uppslag. Dessa är både dekorativa och levande, i mjuka varma färger tryckt på tjockt fint papper bidrar de lika mycket som texten till bokens sköna karaktär. Det gör också, frånsett den lättflytande texten, att berättelsen blir luftig och lätt att läsa även för barn.