Ovanlig Uppsalaprofil

År 1935 var ett märkesår för Akademiska sjukhuset. Då invigdes den nya sjuksköteskeskolans byggnad i en perifer del av sjukhusparken med undervisningslokaler samt bostäder för alla elever. På initiativ av kirurgprofessorn Gunnar Nyström frikopplades sjuksköterskeutbildningen från den egentliga sjukhusadministrationen, där den legat ända sedan Emmy Rappe 1867 återkommit från sin utbildning hos Florence Nightingale i London och som översköterska vid det nyöppnade Akademiska sjukhuset började den första utbildningen av sjuksköterskor i Sverige.Nu blev skolan självständig med egen styrelse och som dess första rektor anställdes instruktionssköterskan vid Röda Korset i Stockholm, Elisabet Dillner. Hon var en märklig kvinna med stor administrativ och pedagogisk talang och kom att sätta sin prägel på generationer av sjuksköterskor. Nu har hon fått ett välförtjänt äreminne i en bok av sjuksköterskelärarna Gudrun Otero och Clary Carlsson.Den börjar med en bred bakgrundsskildring av familj och uppväxt. Fadern Herman Dillner var officer och slutligen överste. Elisabet föddes 1895 på Karlbergs slott, där fadern var lärare vid krigsskolan. Han och hans maka Anna Odelberg var sedan 70-talet livligt engagerade i den väckelserörelse, som växt fram kring den engelske frikyrkopastorn Lord Radstock, som under en årslång vistelse i Stockholm 1878 samlade omkring sig aristokratin och delar av kungahuset, framför allt prins Oscar, son till Oscar II. Prinsen avsade sig arvsrätten till kronan i och med sitt giftermål med Ebba Munk av Fulkila och var ivrigt sysselsatt i religiösa och sociala sammanhang, bl a som ordförande i KFUM.Disciplin men mycket kärlekHan samverkade med Herman Dillner och flera av hans offi-cerskamrater i olika välgörenhetsarbeten, utspisning av fattiga, syföreningar, söndagsskola m m. Elisabet och hennes tre syskon växte upp i ett hem där det krävdes disciplin och pli men också gavs mycken kärlek, och där en stor vänkrets samlades.Elisabet tog studenten 1916 i Wallinska skolan och genomgick sedan Röda Korsets sjuksköterskeskola och utexaminerades 1921 med ampla betyg. Efter olika tjänster blev hon 1924 beordrad av sin lärare att ta tjänsten som avdelningssköterska vid Sabbatsbergs sjukhus och samtidigt undervisa vid Röda Korsets skola, som just byggts där. Från 1926 blev hon instruktionssköterska och började nu också intressera sig för sjukvårdens historia, vilket blev ett av hennes stora engagemang livet igenom.Som chef för sköterskeutbildningen i Uppsala tog Elisabet Dillner ett fast tag om tyglarna. Hon undervisade själv i etik och krävde disciplin och gott uppförande av sina elever. Hon bodde i en dubblett med frontespis ut mot gården och kunde där ha uppsikt över hur eleverna kom och gick. Uniform var obligatorisk, och på fritiden borde eleverna bära den svarta högtidsdräkten, "fracken" kallad. Den långa kjolen var opraktisk när man cyklade, och rektor, som själv var en entusiastisk cyklist, medgav att elev fick ha en ledigare och mer civil klädsel när man skulle cykla. Det medförde att alla cyklade på sin fritid.År 1946 tillsattes en kommitté för att reformera sjuksköterskeutbildningen med generaldirektör. Höijer som ordförande och Elisabet Dillner som en av ledamöterna. Utbildningen blev nu treårig med en obligatorisk prövotid först. Sedan omväxlade praktisk tjänstgöring med läsmånader med reguljär teoretisk skolning.Snygg, hel och renJag hade tillfälle att som ung underläkare få tjänstgöra som lärare vid skolan och kan vittna om dess höga standard. Rektor hade samlat en skara kunniga och intresserade instruktionssköterskor, som tog väl hand om de många ambitiösa eleverna. Efter avslutad utbildning var det stor invigning i Domkyrkan, när skolans beskyddarinna prinsessan Sibylla delade ut broscherna som tecken på de examinerades kompetens, och sen var det kaffesamkväm i skolans festsal, där prinsessan bekantade sig med de nya sköterskorna. Rektor höll högtidstal där hon betonade yrkets krav på empati och människokärlek men också regler för uppförande och personlig stil. Snygg, hel och ren skulle man vara, med nyborstade skor, dock behövde man inte ta skokräm varje dag, utan varannan dag räckte det med att spotta på borsten. Något log vi väl åt förkunnelsen ibland, men sparsamhet var och är en dygd.I 20 år styrde Elisabet Dillner skolan med fast och vänlig hand, kände alla sina elever och bistod dem i all stillhet på många sätt. Hon hann med mycket annat, bland annat som ledamot av Uppsala läns landsting, där jag noterade den respekt med vilken alla lyssnade till hennes inlägg. Hon var också kyrkofullmäktig och kyrkvärd.Resor på motorcykelHennes stora hobby var sjukvårdshistoria, och hon samlade under årens lopp bl a under utlandsresor på motorcykel (Lambretta) en stor samling föremål med anknytning till folklig läkekonst, vilka donerades till skolan som ett museum, vilket nu är införlivat med det stora medicinhistoriska museet på Uller-åkersområdet. Det är en helt unik samling, som vittnar om hängiven forskarlust.Efter sin pensionering bodde hon i en våning på Geijersgatan, ivrigt verksam med sina många intressen. Hon avled 1971.Elisabet Dillner blev en Uppsalaprofil av ovanlig resning med ett brinnande hjärta för sin fostrande uppgift och ett brett humanistiskt register. Alla som lärde känna henne, minns henne med tillgivenhet och beund-ran. Det är tacknämligt att hennes minne nu har hugfästs med denna läsvärda bok, som dessutom ger en fängslande inblick i tidens religiösa och sociala liv.