Oväntat rappt från radarpar

Jag vet vad ni tänker, för jag tänkte likadant. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, femmans flamsiga komikerpar, författare till en seriös roman? Vad man än tycker om dem som tv-underhållare så inte har de gjort sig kända som känsliga och djupsinniga uttolkare av det mänskliga tillståndet.

Den nyligen utkomna Tårtgeneralen visar dock på oanade talanger hos komikerduon. Romanen tar sin början i mitten av åttiotalet då Jan Guillou och Rekordmagazinet utser Köping till Sveriges tråkigaste stad. Hasse P, en nyligen inflyttad före detta alkis och fixare, bestämmer sig för att återge staden dess förlorade självkänsla. Med hjälp av en kritstrecksrandig kashmirkostym som han stulit ur Percy Barneviks garderob lyckas han få med sig Köpingborna på sin idé: de skall baka världens längsta smörgåstårta. Köping skall in i Guinness rekordbok och den där Gill-jo skall minsann få.

Efter en hektisk vinter ringlar sig äntligen det långa bakverket genom stadens centrum och den brittiske Guinnessinspektören förklarar att ett nytt rekord har satts. Av Köping och Hasse P. Det dröjer dock inte länge innan minnet av tårttriumfen börjar blekna, och för att behålla sin status av lokal hjälte och kändis drar Hasse P igång det ena vidlyftiga projektet efter det andra, men han lyckas aldrig återskapa glansen från den 500 meter långa smörgåstårtan.

Tårtgeneralen är en berättelse om drömmar, livslögner, misslyckanden och vänskap. Men framför allt handlar det om Köping och om människorna som bor där. Med en imponerande träffsäkerhet och ett skarpt öga för detaljer lyfter författarna fram det unika med småstaden och dess invånare, från de socialdemokratiska kommunpolitikerna till alkisarna (som alltid står utanför Domus, inte Systemet) och den speciella och kanske mycket svenska blandningen av självförakt och lokalpatriotism, kollektivism, avundsjuka, generositet och missunnsamhet.

Det är en bok som frossar i det allra svenskaste, från smörgåstårtor till travhästar, kräftskivor och Sven Bertil Taube, men utan att håna eller bli nedlåtande. Tårtgeneralen genomsyras i stället av en sällsam värme och ömsinthet som inte minst omfattar "tårtgeneralen" själv, Hasse P, som i boken beskrivs som en sliten men godhjärtad, mellansvensk Don Quixote.

Efter det att rekordet noterats, smörgåstårtan styckats upp och Hasse P firat sin triumf går emellertid något av luften ur berättelsen. Under återstoden av boken får vi följa hans fria fall ned i alkoholism och sjukdom, vilket är mindre givande eftersom hans personlighet aldrig utvecklas tillräckligt mycket för att hans livsöde skall kännas tragiskt och gripande snarare än patetiskt.

Tårtgeneralen är ändå en på det hela taget mycket läsvärd bok, rapp, rolig och tänkvärd. Och skriven av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Tänka sig.

Oväntat rappt från radarpar

Humorduon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson visar oanade talanger. Deras roman Tårtgeneralen är både rapp och tänkvärd, skriver Catrin Ormestad.