Det var norrmännen som började. Hur det kom sig att man började med ”påskekrim” har jag ingen aning om, men traditionen har hållit i sig. Och det kan väl vara skönt med en stunds avkoppling från verkligheten, som ju alltid ändå är vida värre än vad spänningslitteratuten kan bjuda på. Glädjande nog är det allt fler kvinnliga huvudpersoner i romanerna.
Unni Lindell
Där Satan har sin tron
Översättning Margareta Järnebrand
Piratförlaget
Efter nio böcker med Cato Isaksen låter nyblivne 60-åringen Unni Lindell honom hålla till lite mer i bakgrunden. I stället är det den hårt slitna kollegan Marian Dahle som för första gången får stå i fokus. Hon har hamnat på vad hon tror är en lugn reträttplats som utredare av ”cold cases”. Nu visar det sig att det finns kopplingar till ett antal mycket brutala mord i nutiden. ..
Lindell är en av Nordens deckardrottningar och är en suverän stilist, förutom att hon kan konsten att göra intriger som både överraskar, har psykologisk skärpa och blick på samhället. Hon har ju också en stor bredd som författare och har skrivit en diktsamling, ett antal kriminalromaner, noveller, humorböcker samt barn- och ungdomslitteratur.
Jan-Erik Fjell
Angivaren
Översättning Sandra Rath
HarperCrime
”Flytta på dig, Jo Nesbø!” utropas stöddigt på framsidan av Jan-Erik Fjells debut ”Angivaren”. Han har också sålt 3 000 000 av den i hemlandet Norge. Så stor förstaupplaga har också Jo Nesbø för sin ”Törst” bara i Sverige. Men bortsett från siffror så har Fjell (perfekt namn för en norsk deckarförfattare) en bra bit att gå innan han når samma nivå som sin – tydligen – rival.
Men han har kommit en bra bit redan i sin debut här. Han är betydligt lättsammare än Nesbø, och hans huvudperson, Anton Brekke, har sina problem men inte som Harry Hole. Han flätar skickligt ihop två parallella historier, där 1960-talets New York med tillhörande maffia också får en rejäl utvikning innan den återvänder till Norge. Det är snyggt gjort och spännande ända in på slutet. Gärna mer av detta.
Arne Dahl
Inland
Albert Bonniers Förlag
Jan Arnald har under pseudonymen Arne Dahl försett oss med ett antal superba kriminalromaner under åren. Hans nystart med ”Utmarker” förra året innebar tyvärr en anings nedgång jämfört med hans tidigare. Fortsättningen på vedermödorna för Sam Berger och Molly Blom, poliserna med en egen agenda, är fortfarande rasande skicklig spänning men lite väl snårig i jakten på en presumtiv seriemördare som märker sina offer med en fyrklöver. Folk byter identiteter, man ska helst ha läst föregående för att hänga med och gärna veta en del om polisorganisationen i Sverige.
Han skriver dock en fantastisk prosa så det är en fröjd att läsa hur som helst. Och skildringen av norra Sverige är både precis och en smula exotiskt.
Kristina Ohlsson
Syndafloden
Piratförlaget
Det är i mycket kvinnorna som bär upp deckargenren nu för tiden, och Kristina Ohlson är en av de bättre. Det här är sjätte boken med huvudpersonerna Fredrika Bergman och Alec Recht. När man följt karaktärer under så lång tid blir man mer intresserad av att läsa om deras respektive problem och relationer än själva deckarintrigen. Ohlson kan konsten att göra psykologiskt trovärdiga figurer som lever.
Här är det i alla fall tre lösa trådar som alltmer tvinnas ihop till en enda. Det är elegant i hopkommet, och oavbrutet spännande.
Solveig Vidarsdotter
Nässelvrede
Lind & Co
En ung kvinna vaknar upp i blodiga kläder, gravt dagen-efter. Hon har minnesförlust och hittar sin betydligt äldre make död utanför sommarstugan. Samtidigt rapporteras en vådaskjutning och lite senare försvinner en ung förståndshandikappad flicka. Närpolisen Ingrid Kvarnberg får - igen – avbryta sin semester och ta itu med det hela. Lägg till en slagbjörn på fjället. ..
Vidarsdotter berättar ledigt om det lilla jämtländska samhället som så plötsligt drabbas av så mycket. Det griper tag långt fram i boken även om hon i upplösningen tar i lite väl mycket.ö
Anna Jansson
Det du inte vet
Norstedts
Någonstans har jag aldrig riktigt fastnat för Anna Janssons kriminalserie om Maria Wern, trots att ett alltid närvarande Gotland. Denna gång vill Wen och hennes familj bara ha lugn och ro och skaffar sig ett sommartorp. Men vips, ett grannhus börjar brinna och en dotter till en polis försvinner. Välskrivet och en bra historia men engagerar inte så mycket.
Marie Bengts
En sax i hjärtat
Albert Bonniers förlag
Maria Lang var ju en av pionjärerna och banade vägen för de många kvinnor som idag utgör basen av deckarförfattare. Debuterande Marie Bengts tar sig till och med in i Langs värld av småstad och 50-tal. Det fungerar alldeles utmärkt och hon får till tidsmarkörerna utan at det blir krystat. Till den lilla orten i Småland kommer den ”moderna” yrkeskvinnan Hannah Lönn – i bil minsann – och blir indragen i en mordgåta. Bra alternativ för den som inte vill ha alla de utstuderade och detaljrikt beskrivna mord som de flesta andra har.
Carl Tiberg
Döden stiger på vid Slussen
Heidruns
Även här en debutant. Carl Tiberg satsar på den klassiak Stockholmsskildringe i sin startbok ” Döden stiger på vid Slussen”. Staden är i högsta grad närvarande i berättelsen. Men det är inte bara Mälardrottningen som har en stark roll. Trendkänsligt nog så har boken en kvinnlig kommissarie. Charlotte Ekelöf heter hon och har att utreda några brott som vartefter visar sig hänga ihop.
Carl Tiberg inleder med ett citat av Lars Norén och han har en mer litterär ingång i sitt berättande. Det gör att språket är genomarbetat men kanske lite kantigt emellanåt. Tanken är att de ska komma två böcker till i serien och det lossnar kanske än mer i dem.