Patienten och sjukvården

Man söker i allmänhet läkare för att få hjälp med något som plågar eller oroar en: värk, funktionsnedsättning etc. Läkaren försöker med sina undersökningar klarlägga var felet sitter och hur det kan avhjälpas. Dagens sjukhusvård är oftauppdelad i en rad organspecialiteter: ögon, öron etc och även de stora specialiteterna såsom invärtes medicin och allmän kirurgi har spjälkats upp i en rad underspecialiteter; hjärtläkare, lungläkare, mag-tarm-läkare mm.Helhetssynen förlorasRisk finns att helheten, den sjuka människan, kommer bort när en patient skickas från den ena specialisten till den and­ra. Det har man försökt motverka genom att sätta allmänläkaren, husläkaren, som första instans i patientens möte med medicinen. Där skall hela den sjuka människan bedömas och behandlas och endast i cirka 10 procent av besöken behöver en organspecialist anlitas.Undervisning i temagrupperVid Linköpings universitet har man inriktat sig på att skapa fakultetsövergripande undervisning i s k temagrupper; tema hälsa och samhälle, tema kommunikation etc, där studenterna möter lärare från olika fakulteter. I den andan har det nu publicerats en antologi, När människan möter medicinen där ett antal samhällsvetare, filosofer och pedagoger behandlar kontakten mellan vårdsökande och sjukvård. Anmärkningsvärt nog har man inte tagit med någon läkare bland författarna och man har hamnat i många teoretiska resonemang, där man bollar med termer som för vanliga läsare känns främmande. Med några undantag ger man inga praktiska exempel på sina funderingar. Man kommer att tänka på Goetheordet: "Fritt sväva tankarna i luften, men hårt kolliderar tingen i rummet."Man älskar också att citera mängder av författare som bekräftar tämligen banala iakttagelser, vilket möjligen behövs i avhandlingar men inte i populära framställningar.Patientens berättelseDen s k narrativa traditionen handlar om hur människor berättar om sin sjukdom, där tyngdpunkten ofta ligger på den allmänna sjukdomskänslan, att inte orka med vardagen. Med rätta betonas att patienten måste få berätta fritt utan att ständigt avbrytas av ledande frågor, vilket visserligen kan ta tid men i gengäld ger bättre information. I Uppsala får medicinarna tidigt i sin utbildning en orientering i läkar—patientrelationen under handledning av praktiskt verksamma läkare, där de får lära sig att rätt lyssna på patientens sjukdomsbeskrivning och hur sjukdomen påverkat deras liv. Därigenom får man snabbare klarhet i diagnosen. En sådan redogörelse saknas i denna bok.Ett avsnitt ägnas åt fenomenologin, varmed filosoferna menar den mänskliga erfarenhetens egna strukturer och medvetandets former och objekt. Inom psykiatrin har detta tänkesätt väglett Freud i hans studier av det omedvetna.Hermeneutik eller tolkningsläran har sitt namn efter gudarnas budbärare i den grekiska mytologin, Hermes. Det gäller för medicinen att leva sig in i den sjukas situation för att rätt kunna tolka det budskap hon förmedlar genom sjukhistorien. Att möta en läkare, som verkligen engagerar sig och bryr sig om, hur man har det, är den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik konsultation och en nöjd patient.Många områdenMånga olika situationer i patientmöten skildras i denna bok: allergiska barn, personalens hantering av smittosamma sjukdomar, ultraljudundersökning av det blivande barnet i livmodern, etiken kring konstgjord befruktning m fl områden.Om man sållar i ordflödet och terminologin hittar man åtskilligt av värde i denna bok, som dock skulle ha vunnit på en stramare redigering och ett utnyttjande även av representanter för den medicinska fakulteten.