Personlig sving

Bollsporter har jag aldrig varit särskilt intresserad av. Under åttiotalet gjorde jag några tappra försök med både fotboll, handboll och basket, mest för att det var någonting man skulle göra på den ort där jag växte upp. Det var dock ganska misslyckat. Jag är inte typen som förstår vitsen med att springa runt och jaga en boll. Hellre går jag åt sidan för att inte riskera ett hårt skott på kroppen. Golf har jag provat senare vid något enstaka tillfälle, men inte heller det var någon direkt fullträff. Däremot har jag alltid tyckt om att läsa: tack och lov är romanen en zon fredad från flygande, hårda bollar. Litteratur och golf hör hemma i två helt skilda världar. Men gamla fundament är till för att brytas sönder. Det är vad författaren Hans Gunnarsson nu gör med sin nya roman som kommer ut idag. I Albatross yr bollarna kors och tvärs, med en hastighet som är dödlig.

Golfen genomsyrar hela denna tragikomiska berättelse. Hans Gunnarsson som vid sidan av filmmanus, skrivit ett flertal novellsamlingar och romaner varav den senaste Någon annanstans i Sverige utkom för två år sedan, drar i Albatross golftemat till sin spets och bjuder på en överraskande omgång. Romanens struktur är en artonhålsbana där varje kapitel motsvaras av ett hål med nya utmaningar. De följer på varandra i logisk nummerordning, men huvudpersonen, en desillusionerad man i yngre medelåldern, går inte den uppdiktade rundan på en dag. Albatross sträcker sig över en sommar och medspelarna växlar.
Något typiskt manligt ligger i romanfigurens attityd till tävling och spelande. Hans Gunnarsson låter sin gestalt vara en dålig förlorare som tror sig vara bättre än han i själva verket är. Lyckas han inte som han tänkt, finns alltid yttre omständigheter som förklarar de pinsamma snedslagen. Men nog vet han vad som gäller, inte minst hur man med ord förhåller sig till denna sport. Albatross innehåller en imponerande terminologi och det är näst intill ett eget språk med ord som birdie, eagle, fairway och draw. Den exakta precision som spelet kräver fångar Gunnarsson mycket fint:
"Det började relativt enkelt. Par 4. 345 m. Dogleg höger. Man kunde se greenen genom den glesa tallskogen. Två bunkrar rakt fram, havrehögt gräs till vänster. Men där skulle han inte hamna. Han skulle slå över de främre tallkronorna, med en lätt fade. Han peggade upp bollen, gjorde en lugn övningssving och tog sedan ut linjen med klubban, såg bollbanan framför sig, innan han ställde upp sig. Trampade med fötterna, öppnade stancen en aning. Såg bort mot tallarna. På bollen. På tallarna igen. Andades in, ut. Lugnt och stilla, tänkte han och fixerade ånyo bollen."

Innan halva banan är avverkad, ser man som läsare vartåt det barkar. Den golfspelande mannen som tillsammans med sin flickvän hyrt en sommarstuga mitt bland åkrar på den svenska landsbygden, blir mer och mer besatt. Oavsett väder måste han ut, dag efter dag. Relationen med flickvännen som romanen igenom diffust och distanserat benämns med "hon" är på upphällningen. Stugan på landet var tänkt som en räddning, ett försök från hennes sida att lappa ihop förhållandet. De undviker att prata med varandra, allt oftare åker hon tillbaka till Stockholm för att jobba medan han sticker iväg och golfar. Väl hemma vid stugan tar han sig ett glas eller två, kanske fler. Öl, bag-in-box-vin och whiskey, allt duger att fukta strupen med i sommarvärmen.
Genom korta uttalanden från människor som rör sig omkring paret under sommaren antyds ett tragiskt slut. Vänninnor, en kriminalinspektör, några före detta kollegor, en lantbrukare och en green-keeper är några av dem som i efterhand står frågande till hur det kunnat gå så fel. Första katastrofen inträffar med hunden som paret åttagit sig att passa. Till skillnad från huvudpersonen själv och flickvännen, har hunden liksom övriga bifigurer ett namn. Hyland är en trogen, vit bullterrier. Visst händer det att han springer sin väg om han inte är kopplad, men oftast håller han sig lydigt till sin sommarhusse. Hunden pryder romanens omslag, liksom en golfboll som ödesdigert svävar över hans huvud.

Hans Gunnarsson blandar i Albatross svensk vardagsrealism med svart humor. Här finns en lyhördhet och en känsla för detaljer som skruvas till, med en personlig sving som är bekant från tidigare. Det komiska och igenkännliga blir snart kusligt och främmande. Golfen som beskrivs är mycket mer än bara vanlig golf. För den olycksalige spelaren i romanen är det också en flykt från verkligheten, från den själsliga tomheten och ledan.

Personlig sving

I Hans Gunnarssons nya roman genomsyrar golfens logik den tragikomiska berättelsen. Här finns svensk vardagsrealism, svart humor och en känsla för detaljer som skruvas till, skriver Charlotte Vybiral.