Pétains diktatoriska makt

I fransk historia finns fyra händelser som haft en starkt dramatisk karaktär och lämnat efter sig spår i det kollektiva medvetandet. I äldre historia är det främst religionskrigen på 1500- talet och franska revolutionen på sent 1700-tal. I mera modern historia rör det sig om nederlaget mot Tyskland 1871 med förlusten av provinserna Alsace och Lorraine. Som den fjärde händelsen av denna karaktär kan man se den genom Tysklands seger över Frankrike våren 1940 upprättade Vichy-staten. (L´État Français).Om Vichystaten finns ett stort antal verk; det senaste är en 1996 utkommen bok av Jean-Paul Cointet verksam vid Sorbonne, Histoire de Vichy, vilken förra året utkom i pocketupplaga på Perrin. Boken börjar med bakgrunden till Frankrikes nederlag 1940. Cointet erinrar om att redan 1920- talet kännetecknades av finansiella problem. Under 1930-talet blev det ekonomiska läget prekärt, vilket ledde till social oro som även tog sig uttryck i rena upplopp. (Concordeplatsen 6/2 1934).En orosfaktor var även den alltmer utbredda antisemitismen. Léon Blums regering införde 1936 fyrtiotimmarsveckan. Detta drabbade den viktiga krigsindustrin i ett läge då Tyskland upprustade. Under hela mellankrigstiden var det politiska läget instabilt med ständiga regeringskriser och regerings-koalitioner med skiftande färg.Den nya VichystatenTysklands blixtoffensiv in i Frankrike våren 1940 berörs kortfattat av Cointet. Regeringen som leddes av Paul Reynaud flydde söderut till Bordeaux, ny arméchef utsågs och regeringen utökades med den åldrige Philippe Pétain. Denne övertogsnart regeringsansvaret och begärde vapenstillestånd som efter en kort förhandling kom till stånd den 22 juni. Vapenstilleståndet innebar att cirka 1/3 av Frankrike blev en frizon, där en arméstyrka på 100 000 man medgavs.Det mest intressanta i boken är hur man efter vapenstilleståndet framförhandlade den nya Vichystaten, L´État Français. I Bordeaux hade man i regeringen påbörjat diskussioner härom och kunnat bestämma huvudstad; det blev den gamla kurorten Vichy.I regeringen hade den pacifistiske politikern Pierre Laval inträtt den 23 juni och det var han som blev den tongivande i fråga om den nya statens konstitution. Regeringen beslöt på hans förslag att begära nationalförsamlingens godkännande av en ny konstitution, där marskalken Pétain skulle få den verkställande makten i en auktoritär statsbildning.Familj, arbete och patriotismNationalförsamlingen inkallades nu till Vichy och där mötte Laval ledamöterna i små grupper, där de i det kaos som rådde blev föremål för hot och övertalningar ibland kombinerade med halvlögner. I nationalförsamlingens möten kom sedan Lavals förslag att stå mot några alternativ som icke fick något egentligt stöd. Regeringsförslaget gick därför igenom den 10 juli med röstsiffrorna 569 för, innebärande 88 procent av de närvarande. Detta beslut proklamerades dagen därpå av Pétain med en maje-stätisk inledning: "Vi Philippe Pétain marskalk av Frankrike etc."Pétain var alltså vald och han utsåg Laval till sin efterträdare. Pétains mål var en "Révolution Nationale" med familj, arbete och patriotism som bas. Laval påbörjade genast försök till samarbete med tyskarna. Ett möte mellan honom och Hitler i Montoire följdes av ett nytt möte där mellan Hitler och Pétain. Mötena gav dock inga för Frankrike viktiga resultat. Samarbetet mellan Pétain och Laval gick dåligt och Laval hade inget stöd i folkopinionen. I december 1940 blev Laval avskedad och ersattes temporärt med den under trettiotalet aktive politikern Pierre-Etienne Flandin. I februari 1941 ersattes Flandin av amiralen François Darlan. Denne var i likhet med Laval en utpräglad Tysklandsvän och även han fick nu träffa Hitler, denna gång i Berchtesgaden. På tysk sida hade man inga för Frankrike angelägna förslag. Darlans tid vid makten medförde ett visst industrisamarbete som dock mest skulle tjäna tyska intressen.Amerikanska trupperDet var troligen tyska ansträngningar som låg bakom Darlans avgång och Lavals återkomst i ledningen i april 1942. Laval fick därvid väsentligt ökade befogenheter. Darlan fick då ansvaret för armén. Amerikanernas landstigning i Nordafrika den 8 november 1942 kom som en överraskning för Laval, som mycket länge trodde på en tysk seger i kriget. Vid de amerikanska truppernas ankomst var Darlan i Alger. Det är oklart på vilken grund han då fattade beslut om Eld upphör. (I fortsättningen kom Darlan att samarbeta med ledningen för de amerikanska trupperna).Den amerikanska debarkeringen innebar för Vichy att tyskarna ockuperade hela Vichyområdet och avväpnade stilleståndsarmén. Sedan också den franska flottan i Toulon sänkts på order av dess chef den 27 november kan man inte längre tala om någon suverän stat i Vichyområdet och det var naturligt att ambassadörerna lämnade Vichy. I detta läge inrättades en ny polisorganisation, milisen, som skulle samarbeta med tyskarna vid åtgärder mot "terrorister" och judar.Deporteringar till AuschwitzNär det gäller judefrågan hade redan tidigt under Vichytiden fattats beslut om en vidare definition av begreppet jude och även införts förbud för judar att inneha statstjänst. Man hade också tidigt inrättat koncentrationsläger för utlänningar i landet främst då för invand-rade judar. Med början under sommaren 1942 påbörjades skoningslösa razzior mot judar i Parisområdet, varvid man inte gjorde skillnad mellan judar av franskt ursprung och inflyttade. Razzior och deporteringar till Auschwitz skedde sedan i allt högre takt men i Frankrike födda judar kom ofta undan på Vichys begäran.Från slutet av 1943 brydde tyskarna sig icke längre om yrkanden från Vichys sida om undantag för judar av franskt ursprung. Den tyska judepolitiken, deras "Endlösung" innebar i Frankrikes fall att 80 000 judar fördes till utrotningslägren av vilka 1/3 var judar med franskt ursprung och 2/3 inflyttade judar.Dömd till döden men benådadMot slutet av 1943 minskades Pétains makt alltmer genom att alla dekret i fortsättningen måste godkännas på tysk sida. Vichys maktställning blev sedan alltmer urvattnad. Ett sista regeringsmöte ägde rum 12 juli 1944. I augusti 1944 blev Pétain och Laval häktade av tyskarna och förda till Tyskland. Vid återkomsten till Frankrike efter krigsslutet blev båda föremål för processer, som ledde till dödsdomar. Pétain blev dock benådad till fängelse där han dog 1951, 95 år gammal.Cointets verk är intressant; det innehåller en grundlig genomgång av franska och utländska källor. Verket saknar dock ett sammanfattande omdöme om den dystra tid i fransk historia som begreppet Vichy innebär.Franska antisemitiska lagarVad som är frapperande är att ingen av de ledande i Vichy insåg det provisoriska i det system som byggdes upp — grunden var ju ett i all hast framförhandlat vapenstillestånd. De trodde länge på en tysk seger, varvid deras system skulle passa väl in i ett tyskt Europa. De magra resultaten från överläggningarna med Hitler i Montoire och Berchtesgaden tydde dock inte på att man på tysk sida ville ge Frankrike en särställning.Det verkliga traumat blev Frankrikes bidrag till tyskarnas Endlösung i judefrågan, vilket började med franska antisemitiska lagar, Pétain var själv antisemit. Det har hävdats att Vichyregimen medförde en dämpning i deporteringarna till Auschwitz, men detta bör ses i ljuset av att det i praktiken kom att avse bara judar med klart franskt ursprung. Vichys åtgärder på olika nivåer kom samtidigt att administrativt bli ett stöd för den tyska judepolitiken. Hur man sedan skall bedöma den gynnsammare behandlingen av judar med franskt ursprung beror på vilket perspektiv man ser frågan ur.