Poem tryckt som prosa

En vinröd volym på drygt 500 sidor med Ola Billgrens vinjett i svartvitt på pärmen. Ett ansiktes ena öga möter läsarens genom en vit bjälke eller pappskiva — medan ögat i ansiktets andra, skuggade hälft blickar nedåt, åt sidan, mot någonting svårfångat.
Det är Andrej Belyjs roman Masker från 1930 som just översatts och givits ut på svenska av Kjell Johansson.
Belyj tillhörde under åren närmast det förra sekelskiftet de unga i den ryska litteraturen. De kallade sig symbolister, var arvtagare till dekadenterna, föregångare till futuristerna. De lät sig inspireras av konstnärliga rörelser ute i Europa. Man hyste förhoppningar inför framtiden, samtidigt fanns insikten om att en brytning med det gamla var nödvändig och förestod — också politiskt, med tsarregimen.

Belyj betyder "vit" och var den pseudonym under vilken han har gått till eftervärlden — egentligen hette han Boris Bugajev och var son till en professor i matematik . Belyjs dikter och djärvt experimentella prosa väckte snabbt uppmärksamhet. Mest känd har han blivit för romanen Petersburg (1913, på svenska 2003, också i Johanssons översättning) — en omvälvande och kaotisk berättelse om terrorism och fadersuppror inför revolutionen 1905.
Men Masker skrevs under Belys senare år. Han hade då bakom sig hela sin livserfarenhet, bland annat fyra års emigrantvistelse i Berlin under 20-talet. Boken utgör andra bandet i romanen Moskva, planerad i fyra delar. Belyj söker här återskapa stämningsläget under åren före och efter revolutionen 1917. Handlingen i Masker utspelas kring 1916.

Hur närmar man sig denna bok? Översättaren medger i en mikroinledning att den ställer krav på läsaren och hänvisar till Belyjs eget förord, som visar sig oumbärligt. Handlingen i bokens föregående del återges summariskt, men sägs inte vara nödvändig att känna till i förväg — den kommer att framgå vid en uppmärksam läsning av det föreliggande.
"Min prosa är alls inte någon prosa: den är ett poem med versrader (anapest); den är tryckt som prosa bara för att ekonomisera med utrymmet; mina prosarader har jag satt ihop under promenader, i skogen,de är inte skrivna vid skrivbordet. Masker är ett mycket stort episkt poem ..."
Citatet ger uttryck för en vilja att spränga gränserna för traditionella litterära uttryckssätt. Belyj vill att hans text ska läsas både med ögon och öron, den kan uppfattas som ett mångfacetterat pussel, en explosion av förnimmelser. Detta ligger i linje med modernismen i konsten på alla områden, med dissonanser i den nya musiken, med måleriets abstraktioner och söndersprängda mönster (Kandinsky, Malevitj).
Boken är svårläst om man väntar sig att fatta och följa allt. Personerna dyker upp i oförmedlade brottstycken, under namn som skiftar i sina sammansättningar, ofta hänvisas man bara till "han" eller "hon".

Miljön framställs med noggrann pregnans — i blixtlika belysningar av gränder, hus, tapeter, kläder, ansikten. Intrycket är ofta sjaskigt, motbjudande, groteskt som hos Hieronymus Bosch. Hela berättelsen kan ses som en detektiv- och spionhistoria med ett ouppklarat brott i botten: en gammal matematikprofessor förlorar sitt förstånd och sitt öga under tortyr då han vägrar att lämna ifrån sig sina papper. Dessa innehåller en matematisk upptäckt som i sina konsekvenser kan få betydelse för teknik, särskilt krigsindustrin.
Språket är delvis hämtat från folkspråk och vardagsjargong. Belyj är öppen för invändningen att exakt ett sådant språk inte talas av någon — men han ser det som kvintessensen av det allmänt brukade, med autentiska citat från folkmål och berättelser.
Jag skulle råda en läsare att läsa den här boken två gånger: första gången förutsättningslöst och snabbt, men med pennan i hand. Vid nästa genomläsning kommer i bästa fall en mer sammanhängande bild att framträda — av stämningar under en kaotisk, ödesdiger och gastkramande tid. Ett återskapande av en tid som gått förlorad ur våra minnen.

Man måste böja sig i beundran inför Kjell Johanssons bragd — att översätta denna textmassa till läsbar svenska. Också sammantaget med hans tidigare insatser, bland annat med att översätta romancykelns första del, Moskva, liksom tidigare Petersburg. Kanske kan man någon gång komma med invändningar mot ordföjd eller ordval, men det är i så fall fråga om omdöme och personlig smak.
Belyj var ett oregerligt, kanske ofullgånget geni i många riktningar — en "fångad ande", som Marina Tsvetajeva karaktäriserar honom i sin minnesessä (1922, 1934). Kjell Johanssson har nu fångat honom åt oss på svenska.

Poem tryckt som prosa

Andrej Belyjs Masker är kaotisk, experimentell prosa som äntligen finns på svenska, skriver Annika Bäckström.