Poesi om saknadens fenomen

Vad innebär det att sörja? Att "vara sorgsen, att begråta", enligt ordboken. Javisst, det är klart. Men i sin fjärde diktsamling, Jag vill inte sörja dig, har Cletus Nelson Nwadike låtit verbet genomgå en betydelseförskjutning. Att sörja tycks här innebära att se någon som död i bemärkelsen spårlöst utplånad - och som sådan varken vill eller kan "jaget" betrakta "dig". Den som i dessa dikter är död fortsätter att påverka sina efterlevande och framställs som nära förknippad med livet självt. Titeln Jag vill inte sörja dig kan därmed uppfattas: jag vill inte glömma dig, jag vill att du alltid skall vara osynligt närvarande i mitt liv.

På framsidan syns ett svartvitt fotografi av en pappa omgiven av tre pojkar och en flicka. Texten på omslagsfliken anger att kortet togs 1977 och föreställer författaren själv, hans far och hans tre syskon. Då jaget i dikterna vänder sig omväxlande till sin bror Emanuel och till sin döde far ligger det förstås nära till hands att tänka sig att författaren här berättar om sitt eget förhållande till sin pappa - i synnerhet som en av pojkarna på fotografiet verkligen bär namnet Emanuel, vilket således förstärker den biografiska kopplingen mellan dikterna och Nwadikes förflutna.

Och denne far har alltså ingalunda försvunnit ur diktjagets liv. Tvärtom påminner såväl storslagna naturpanoraman som små detaljer i landskapet om pappans person. I träden, havet, till och med i en liten hare, tror sig jaget se den döde. Många känner sannolikt igen detta saknadens fenomen: någon som har gett sig av är ändå högst närvarande i omgivningen; platser som man tidigare har besökt tillsammans är helt präglade av den som försvann? Enkelt och stiliserat, men samtidigt psykologiskt trovärdigt, skildrar Nwadike hur närvaro på detta sätt kan intensifieras av frånvaro.

Men dikternas fadersfigur har därtill religiösa drag. Genom hela samlingen finner man strödda uttalanden om katolicismen, samt anspelningar på den kristna påskhögtiden och nattvarden. Den mänskliga pappan och Guds- eller Kristusgestalten låter sig i vissa dikter knappt särskiljas. Vill man är det möjligt att läsa dessa partier som allusioner på Kristi död, uppståndelse och osynliga närvaro bland människorna. Men oavsett om man tolkar samlingen ur ett kristet perspektiv eller ej, så råder det en fader-son-relation mellan "jag" och "du", vilket understryks av det naiva tonfallet i vissa dikter: "Jag vill att du ska komma in på kvällen / och säga godnatt till mig".

Minnet och saknaden av pappan smälter samman med minnet och saknaden av uppväxten i Nigeria. Nwadike lever sedan 1990 i Sverige och skriver allt sedan debuten 1998 på svenska. Om denna hemhörighet påminner till exempel granskogar och tussilago i den senaste diktsamlingen. I infogade brev till brodern Emanuel diskuterar diktjaget situationen i dagens Nigeria och beroendeförhållandet mellan Afrika och Västvärlden som en följd av kolonialismen. Afrika måste frigöra sig språkligt och kulturellt, menar han, ty härav beror kontinentens framtid: "Afrikas bokstäver måste skapas av afrikanerna själva. Det är bokstäverna som ska ge oss mat och ge oss liv." Men själv befinner sig diktjaget någon annanstans. Att detta innebär en själslig konflikt för honom anar man av att varje brev till brodern inleds med en ursäkt över att inte ha varit närvarande; över att inte ha varit inne då brodern ringde, över att inte ha hört av sig ? I flertalet av dikterna är det faderns frånvaro som skall besvärjas: i breven till brodern är det diktjagets egen.

Infogad efter Jag vill inte sörja dig rymmer denna volym också debutboken En kort svart dikt från1999. Redan här möter man en rytmisk och formelartad poesi vars tonfall skulle kunna beskrivas som "ogrumlat": vore de målningar skulle Nwadikes dikter utgöras av klara färger och stora fält. Men medan debutdiktsamlingen är skriven på ett så allmänt syftande språk att det i mina öron ibland klingar stumt, uttryckslöst, har Nwadike i Jag vill inte sörja dig funnit ett uttryck som är både betydelsemättat och enkelt. Kort sagt: han har utvecklats långt.

Poesi om saknadens fenomen

Enkelt och stiliserat, men samtidigt psykologiskt trovärdigt, skildrar Cletus Nelson Nwadike hur närvaro kan intensifieras av frånvaro, skriver Maria Wennerström Worne.