Poetiskt fria tankar

Den finlandssvenske författaren Oscar Rossi var under många år redaktör för tidskriften Horisont. Han har tidigare givit ut diktböckerna Kelvinator (2002), Brev till polisen (2005). Nu kommer hans tredje bok.
Titeln Funny. Det vi vet om Jones är att Brown låter som en lek -kanske ett trevande svar på en fråga i Vi i femman eller en replik fälld av någon i ett sällskapsspel. Det är något som ska grävas fram, ett svar ska sökas.

Men finns det några svar? Rossi ironiserar lätt över den ställning som helbrägdagörare poesin fått i vissa kretsar. Den får ibland samma ställning för själen som ett gym fullt med redskap har för kroppen. Det finns för mycket nyttotänkande. Om en text inte uträttar något eller inte är ett svar blir den för svår för många.
För vad är en text som det inte går att identifiera sig med? Ett hot mot läsarens egen identitet? Kanske kan det vara så. Men om man bara läser för sitt egos skull kanske man bör tänka om. Det ligger något i Rossis ord: "Det viktigaste är att undantags löst rasera den piedestal som man Sitter på hacka av bondbreda näsan av apan."

Det finns en hel del humor i Rossis text. Här vimlar det av bra formuleringar som känns tvättäkta, trots att mycket är stulet. Ändå blir det lite för mycket filosoferande. Hans text står liksom och trampar på samma plats. De funderingar han har handlar till stor del om vad ordet jag i diktandet representerar.
Ibland känns texten som studentikosa spekulationer som står i dörren och tvekar om de vill närma sig litteraturen. Men visst, det finns en "tradition" som vill få oss att förstå att det litterära jaget är en konstruktion. Och att om man oreflekterat jämställer detta med författaren eller någon annan levande varelse så är man ute på hal is. Jo, tack: den tanken hör till ett allmängods nu.

Ändå är det roande att läsa Rossis dikt. Han har glimten i ögat: Han tänker i sin text. Det är sympatiskt och uppfriskande med en poet som inte tänkt klart. Det ger det lyriska ordet det utrymme som det bör få ha. Poeten får sista ordet:
"Jag hejdar mig inte, jag tycks trots allt liksom ganska nöjd med orden, trots att deras pretentioner kanske, kanske inte, kanske aldrig, vad vet man, blir uppfyllda, att allt mer eller mindre bara bekräftar sitt eget förlopp."

Poetiskt fria tankar

Oscar Rossis i dag utkommande diktbok spekulerar och filosoferar utan att slå fast något - underhållande, skriver Magnus Dahlerus.