När Stephen Hawking, legendarisk professor och författare till storsäljare som Kosmos – en kort historik, kommer ut med en ny bok förväntar man sig säkert en i viss mån omskakande läsning. Att få sin föreställningsförmåga satt på prov, kanske. Att eventuella tankar om existensen och naturlagarna ska uppdateras med det allra senaste inom fysik och kosmologi.
Hawking är i den populärvetenskapliga uppföljaren Den stora planen, som han skrivit tillsammans med fysikern Leonard Mlodinow, sitt ämne trogen. Det rör sig om en vetenskapshistorik på skilda teman, under fantasieggande rubriker som ”Varats mysterium”, ”Teorin för allt” och ”Att välja universum”. Resultatet blir åtta på många sätt tankeväckande kapitel.
Boken är kaxig i sitt anslag. På första sidan slås fast att filosofin är död. Den har helt enkelt inte hängt med utvecklingen inom fysiken.
Det dröjer dock halva boken innan de två forskarna kommer fram till de frågor som är i linje med vetenskapens nyaste upptäckter. Steg för steg går Hawking och Mlodinow igenom fysikens historia alltifrån de joniska naturfilosofernas tid till dagens förbluffande teorier. Begrepp som naturlag behandlas i ett historiskt perspektiv; var kommer naturlagarna ifrån? Föreställningar som tangerar guds existens prövas; kan det finnas undantag från naturlagarna, det vill säga underverk? Frågan om den fria viljan diskuteras. Med mera.
Den som är någorlunda bevandrad inom den här typen av litteratur kommer knappast att lyfta på ögonbrynen. Frågeställningarna är fascinerande, men sedan länge avklarade i många liknande böcker.
Som översikt över fysikens roll och funktion i förhållande till de stora frågorna ställer sig boken på en gymnasial nivå. Vad är en naturvetenskaplig modell? Fanns Big bang? Dessa frågors betydelse blir, i den mån detta kan göras på några hundra sidor, någorlunda väl satta i ett sammanhang.
Texten är välskriven och lättbegriplig, det är dess stora förtjänst. Hawking och Mlodinow förklarar lika lättsamt kvantfysikens innersta hemligheter som fleruniversummodellen. Kärnan är Richard Feynmans idé om summan av ”historier” i kvantvärlden. Tillvaron är ett spektrum av berättelser, deklarerar författarna, varje berättelse med sin grad av sannolikhet!
Den stora planen är lite väl självsäker i sitt budskap. Vetenskapen tycks kunna ge oss en förklaring till de yttersta frågorna. Men hur förbluffande intressanta rön de två vetenskapsmännen än tyckts presentera, är texten för tunn för att ge en djupdimension till den nya gåtfulla fysikens konsekvenser. Det är helt i sin ordning att skriva enkelt och lättsamt om svåra ting i populärvetenskapliga böcker. Men den här gången blir framställningen för summarisk.