Porträtt av en sagoforskare

I sin nya bok, utgiven med stöd av Gustav Adolfsakademien för svensk folklivsforskning, tecknar professor emeritus i etnologi i Lund, Nils-Arvid Bringéus, en inkännande och detaljrik bild av en av sina företrädare, nämligen Carl Wilhelm von Sydow (1878-1952). Denne är en förgrundsgestalt inom den svenska sagoforskningen, som är en del av den gren av etnologin som brukar kallas folkloristik. Bringéus har valt att ta ett helhetsgrepp i sitt studium. Han inleder sin studie med att utförligt presentera privatpersonen von Sydow, hans släkt och familjeförhållanden. Därefter följer en redogörelse för von Sydow som vetenskapsman och en diskussion om hans forskningsinriktning.

Carl Wilhelm von Sydow brukar betraktas som en av den moderna folkloristikens grundare. Han var professor i nordisk och jämförande folkkulturforskning 1940-1944 i Lund, han initierade upprättandet av Folklivsarkivet där (1913), han startade tidskriften Folkminnen och folktankar (i dag Arv) och han har lämnat efter sig en enorm produktion artiklar rörande sagor, sägner, tro och sed. Hans författarskap innehöll också metodiska och teoretiska arbeten, exempelvis ordnade han likt en Linné folkdiktningen i olika kategorier, som han t.ex. namngav som chimärsagor (Askungen, Snövit m.fl.), novellsagor (Tusen och en natt), fikt (brunnsgubben ex.), minnessägner m.m.

I boken får läsaren inte bara känna von Sydow och hans studenter utan också en rad av hans samtida forskarkolleger på olika platser: Sigurd Erixon i Stockholm, Waldemar Liungman i Göteborg, H. F. Feilberg och Axel Olrik i Danmark, Moltke Moe och Knut Liestöl i Norge samt Séamus Ó Duilearga på Irland, alla stora namn inom etnologiämnet. Von Sydow tillhörde hela sitt liv de stora insamlarna av folklig diktning och tro. Han nöjde sig dock inte med att bara samla i hemlandet. Under åren 1920 - 1949 gjorde han flera insamlingsresor till Irland, där han menade sig finna material av extra god kvalitet. För att kunna ordagrant skriva ned vad människor berättade lärde han sig gaeliska. Han blev så kunnig i språket att han 1924 erbjöd studenterna i Lund en propedeutisk kurs i nygaeliska!

Boken avslutas av Carl Wilhelm von Sydows son Max, som kallar sitt bidrag "Min far, sagoberättaren". Detta är ett föredrag som han första gången höll i Lunds universitet 1988, då Folklivsarkivet fyllde 75 år. Max von Sydow tecknar ett personligt porträtt av sin far. Bland annat berättar han om faderns förmåga att fullständigt stänga ute världen omkring sig, då han ägnade sig åt att läsa eller skriva. Han berättar också om faderns stora naturintresse, som tog sig uttryck i att han lärde sin son mycket nyttigt om djur och växter. Men framför allt betonar han fadern som sagoberättare. Det blir alltså tydligt att von Sydow inte bara hade ett teoretiskt utan också ett praktiskt intresse av sitt huvudsakliga forskningsområde.

Bringéus bok är ett viktigt bidrag till etnologiämnets historieskrivning och till kunskapen om ämnets nestorer. Texten är på ett behagligt och tilltalande sätt både lättsam och faktaspäckad. Även bildmaterialet är värt att omnämna. Författaren har gjort ett mycket gott urval ur såväl privata som offentliga samlingar och bilderna bidrar väsentligt till texten. Boken är dessutom försedd med en utmärkt bibliografi över von Sydow gjord av Jan-Öjvind Swahn och hans dotter Eva. Bringéus har åstadkommit en fin och intressant bok som jag hoppas skall bli läst och uppskattad inom etnologiämnet och kanske även inom andra humanistiska discipliner.

Porträtt av en sagoforskare

Arvid Bringéus har skrivit en bok om etnologiämnets nestor Carl Wilhelm von Sydow. Den utgör ett viktigt bidrag till ämnets historieskrivning och kunskapen om dess grundare, skriver Agneta lilja.