”Tänk om...” är två små ord med stor betydelse. Vad vore till exempel världslitteraturen utan dem? ”.. Eller den undersökande journalistiken? Eller för den delen alla konspirationsteorier som nästan är att betrakta som en traderad populärlitteratur som blomstrar i det mediala samhällets undervegetation. I Den okända historien försöker brittiska Monica Ali föra samman åtminstone två av dessa kategorier.
Tänk om chauffören Henri Paul inte hade tagit ett glas för mycket till lunchen onsdagen 31 augusti 1997 och inte krockat sin fläskiga Mercedes- Bentz W140 med en cementpelare i tunneln Pont de l’Alma i Paris i sin iver att skaka av sig de förföljande paparazzifotograferna. Tänk om han hade krockat med något mindre fatalt än just en betongpelare, eller om bilens passagerare hade satt på sig sina säkerhetsbälten. Tänk om den före detta kronprinsgemålen Diana, princess of Wales, inte hade dött där och då. Tänk om hon i stället hade försvunnit ett par veckor senare efter en tidig simtur från en lustjakt i det hajrika vattnet utanför Brasiliens kust. Tänk om hon dödförklarats trots att ingen kropp någonsin blev hittad.
I Den okända historien har Monica Ali väckt liv i ”världens mest fotograferade kvinna”, som tio år efter sin officiella död lever i den sömniga lilla amerikanska staden Kensington, där hon under namnet Lydia arbetar på ett hem för herrelösa hundar och umgås med ett gäng kvinnor som utan några större problem skulle fungera i en dokusåpa av typen ”real American housewifes”. När vi stiger in i romanen väntar väninnorna på att Lydia ska dyka upp på sitt eget födelsedagskalas. Rosévinet är redan uppkorkat och lightchipsen serverade, och det dröjer inte särskilt länge innan de blir oroliga. Inte kan väl någon ur Lydias dunkelt hemlighetsfulla förflutna ha hittat henne till sist?
Det är inte särskilt underligt att Monica Ali fascineras av historien om prinsessan Diana. Frågan är om det ens finns någon samtida berättelse som så formligen svämmar över av dramatiska effekter som den om ”folkets prinsessa”. Det tidiga giftermålet med en äldre trästock till kronprins. Alla svek, affärer och offentligt tvättade byk. Det dubbla förhållandet till skandalpressen. Den spektakulära skilsmässan. Den rojalistiska maktkampen mitt i Tony Blairs hypade new labour-land. Det tragiska dödsfallet. Konspirationsteorierna om att mordet var ett beställningsjobb utfört av brittiska underrättelsetjänsten. Begravningen som samlade tre miljoner människor på Londons gator och sanslösa två och halv miljarder framför tv-apparaterna. Det går inte att begära mycket mer än så. Däremot kan man möjligen fråga sig om det inte är riskabelt för en ”kvalitetsförfattare” som Monica Ali att ge sig i kast med ett ämne som är så späckfullt av laddningar. Finns det verkligen utrymme, eller behov, för den historia hon vill berätta?
Tja, Monica Ali visade ju redan med sin succédebut Brick Lane att hon har en stark röst och kan skriva om ämnen som klass och etnicitet, för att i de två följande romanerna tydligt markera att hon inte är intresserad av att infogas i ett fack som definieras av hennes rötter i Bangladesh. Kanske är en gestaltad populärfantasi om det brittiska kungahuset ytterligare ett steg för att markera bredd.
Förutom Lydias eget perspektiv berättas Den okända historien genom brev från hovmannen Lawrence, som döende i cancer skriver till den älskade prinsessa han nyligen hjälpt att fly in i ett nytt liv och genom Grabowski, den notoriska papparazzi som snubblar över sitt livs scoop då han driver runt på den amerikanska landsbygden för att få ro att sammanställa en bok med bilder och minnen till tioårsminnet av Dianas död. Precis som Lydia dras han till staden Kensington av nostalgiska skäl, och när han får syn på den brittiska kvinnan fängslas han omedelbart av hennes ögon. Det har gått ett helt decennium sedan han senast såg en så förhäxande blick.
Monica Ali går in i sitt projekt med den fasta övertygelsen om att göra höglitteratur av stoffet och dessutom säga något om samtidens ibland skoningslösa medielandskap. Men efter några sidor ger hon upp och efter för dramatiken och bjuder på en spännande, men inte särskilt litterärt intressant, katt- och råttalek. Några sidor innan slut kommer hon på sig själv och försöker åter landa i något ambitiösare (inklusive ett rätt sökt försök att koppla samman sin roman med En dag i Ivan Denisovitjs liv). Det är egentligen helt onödigt. Den okända historien är en schyst spänningsroman, varken mer eller mindre.